Det som är lite roligt nu är att både jag och Anneli sitter och dubbelbloggar vid vårt sedvanliga bord här på hotellet. Om ni undrar, och jag vet att jag inte borde ljuga; nej vi har absolut fortfarande inte gjort något av nytta. Vi har knappt gått till supermarketen (jag sa knappt, för vi masade oss faktiskt dit igår. )! Idag vaknade vi till all förvåning innan klockan ringde, vilket inte var fallet igår då vi vaknade till vid - håll i er nu - lunchtid! Nåväl för att ta saken i egna händer så köpte vi oss två par snorkelpaket av en något suspekt man, Lenny,  i en gränd utanför hotellet och gav oss ut i det blå vattnet. Självklart skulle ett av glasögonparen läcka så vi delade på ett set istället. Nu är jag helt dödens trött efter nära två timmars simning och fiskskådning vid ett rev som gick upp till ytan. Omg kanske man kan sova som en stock sen. 

Vad som mer har slagit oss här nu när vi har tid att arbeta igenom hjärnan är att tro det eller ej, Jamaica består nästan bara av svarta människor. Lol. Vart du än vänder dig är det svart och efter ett tag vänjer du faktiskt dig vid att bli uttittad jag lovar. De flesta är bara vänliga och nyfikna och de yngre brukar titta på oss som om vi är från Mars vilket vi kanske är om man tänker på Leyton från turistbåten som inte ens visste vad Europa var för något. På tal om Europa så ska jag vara brun som en pepparkaka när jag kommer tillbaka och jag ska förhoppningsvis vara nytatuerad också! ONE LOVE MAN! Äh nu driftade jag iväg igen. Jag snackade ju om svarta människors mentalitet. Förlåt. Jamaicaners mentalitet. Kvinnorna har aldrig varit vänligare, barn och ungdomarna väluppfostrade och nyfikna. Männen har ju sitt omtalade intresse för vita kvinnor men avböjer man vänligt tar de nederlaget värdigt och backar direkt av. Speciellt Anneli var ju lite skeptisk innan men vi har nog båda blivit positivt överraskade. Kaffet är dessutom delicious. Btw liksom. Det är absolut inget typiskt turistland men jag får ju panik av för mycket turister så jag tycker det är himla prima. Lite lagom sådär. Nä nu ska jag ta tag i mitt kaffe. 

Licklamore!!

Oh Yeah. Anneli påminde mig om att jag kanske borde nämna att vi är i Ochos Rios på nordkusten nu och inte längre i Kingston. Vi kom hit by bus. Jag mådde sten-illa under vägen genom regnskogen och det var en mycket intressant väg för den som inte mår illa av bussåkning genom regnskogar på berg. Jag såg lite. Sen mådde jag illa. Sen såg jag lite. Och mådde illa igen. 

*Soon come*

Jaaa nu har ju jag varit ifrån en ganska lång tid igen och tja nu får jag försöka berätta ALLT igen. Vilket kan bli lite svårt iom att minnet börjar svika på senare dagar, inte varje år man fyller 25! 

Nåväl. LA lämnades förra veckan och färden tog sig mot Sverige. Det var knappt att Ceasar kom med men som alla förhoppningsvis vet nu så är han tryggt hemma i Sverige medans jag och Anneli lattjar runt i Karibien. Nåja den delen kommer snart, först måste vi bara gå igenom allt som har hänt innan detta!

Jag landade i Sverige förr-förra onsdagen, snart två veckor sen och konstigt nog varje Sverige svalt och skönt i sommarvärmen efter LA's bastuväder. Maria vännen hämtade upp mig på Arlanda (en vecka för sent eller en vecka på minuten.. Det kan man ju aldrig veta med henne lol!) och vi tog en svängom till Täby alla tre. Janni hade sin första riktiga upplevelse av Stockholm och den var dunder trevlig. Tack vare Maria har jag ännu inte panikat på Sverige eller svenskarna mer än kanske att de kör för jädra långsamt, stannar vid stoppskyltar och vad som kanske är mest irriterande av allt; bromsar in vid gula ljus istället för att göra Wellington-stylen GASA ALLT DU KAN! Vi vill absolut inte vänta på grönt!! Gud förbjude! Nåväl. Annars ingen annan panik. Phu. 

Ok. Efter tre nätter i Casas Verdes de la Johannessons bar det av för en snabbvisit till Finland, Pias bröllop! Lördag morgon, upp med tuppen och iväg till flygplatsen! Snälla Maria fixade både skjuts och hundpassning, massa massa guldkramar på det! Väl i Finland hade jag bokat min livs första hyrbil, vilket visade sig vara en Citroën City C3. Manuell. Hmpf. Jag tog ju som många av er vet körkort så sent som i december och sen min uppkörning har jag bara kört automatbil i USA. Varje dag. Automat. Som ni då kanske förstår har jag inte riktigt fått in rutinen på to drive with stick vilket kanske visade sig vid min avfart. Innan. Jag tog av frågade jag ut Maria lite om det dära och hon påminde mig om det viktigaste; koppling ner vid start, annars ingen fart ! Lol. (den meningen kom jag på. Rim är kul!) Haha. Jag önskar nästan att någon hade filmat mig för jag glömde ju självklart bort den essentiella detaljen och c3an hoppade iväg när jag vred om nyckeln. Två gånger. Wwoooopsi. Iväg med mig!

Bröllopet var grymt rolig och jag är så himla glad över att ha åkt över dit, trots att det bara blev en natt i Kotka! På söndagen körde jag tillbaka till Kotka, något mer rutinerad manuell bilförare, och Maria och Cesi mötte på flygplatsen. Därefter åkte vi ner till Sven i Katrineholm och hur himla mysigt var inte det! Maria fick introduceras till kräftfiske och hon gav tur med sig för vi fick upp en massa sjöväsen! Eftersom ingen av oss äter sånt kokades de och gavs bort till Bodil när hon på onsdagen kom bort på besök med sin BamBam. Jag lovar, nästa gång auktionerar jag ut dem till högstbjudande , då får ni alla vara med! 

Redan på torsdag kväll var det dags igen. Katrineholms tågstation. Mot Arlanda. Igen! Jag känner verkligen att jag måste ta det lite lugnt med det här flängandet ett tag nu, jag är aningens trött på flygplatser något som jag aldrig trodde skulle hända mig. Eller iallafall trött på att bo i en resväska. Jag vill ha ett ordentligt hem nu! Destinationen den här gången var som vanligt dock spännande, Miami, my beloved Miami! Resan gick bra och väl framme möttes jag av Anneli. Tack vänner för att ni alltid hämtar upp! Vi tog oss direkt upp till älskade Wellington i en något icke tillförlitlig röd truck tillhörande Maldonado och det är ju ett under att den inte gick sönder under våran vård för som den lät och knarrade hade man ju kunnat tro att den var från ett annat sekel. I Wellington fick vi låna en grymt fin lägenhet och vi uträttade en himla massa tasks bland annat avocado egg rolls-ätande på CPK och de var en himla njutning, det ska jag tala om för er. De har varit djupt saknade! Anneli skaffade nytt nummer och någon hade en meltdown och en annan fick inte tag på sin målning. Efter allt detta tog vi oss tillbaka till Miami söndag lunch, tog in på det bästa hotellet hittills i Miami och drog till stranden. Klockan var kanske 5pm när vi kom dit och stranden var PACKAD. Worse than springbreak liksom!! Snubbarna bredvid oss hade fest och ölburkarna låg i klasor. Jag hoppade i vattnet för solen var för varm och het men det var ju till ingen nytta för vattnet var ju typ kroppsvarmt. Wtf. Vad hände med min avsvalkning?? Äh. Man kan ju iallafall inte klaga på att här är kallt! 

När vi kom tillbaka till hotellet pizzaslicade vi oss och sen satte vi oss i baren, det var nämligen Open Bar-timman på g och de kunde vi ju verkligen inte missa, fria drinkar, vi?! Efter en timma med en massa bacardi drinkar och en rolig bartender från Israel gick vi för att göra oss iordning till Mangos, best bar in The Whole World! Där tillbringades kvällen och natten och där fanns för kvällen både kubaner, brandmän och livvakter! 

Nästa morgon vaknade vi alla tidigt pigga och glada för det var ju faktiskt JAMAICA-TIME!! Snacka om jag längtat att få åka till reggaens hemland!! Well. Det hade ju kunnat sluta med att vi inte kom nånstans. Lol. Bill och Bull här lollade runt lite soft i Miami och kom egentligen bara iväg till flygplatsen vid 11-tiden för att vår chaufför aka Maldonado pressade oss lite. Bull hade liksom sagt att flyget gick vid 1.30 och då skulle ju vi ju nästan asså vara tidiga. Men som tur var kom vi ju iväg i tid för där står vi ju sen vid incheckningen 11.30 och inser att boardingen börjar 12pm. Ooopsi igen! Sen efter en massa väskstrul som egentligen inte var strul utan bara Bill och Bulls morgonpromenad i sitt esse kom vi då äntligen till gate D39 där vi är de enda vita typ i ett hav av svart. Ännu bättre blev det när vi steg av planet i Kingston. Black black black! Men såååå fint och otroligt vänliga människor redan vid taxin! Som tur var var vi redan i holiday-mode för annars hade vi kanske hunnit bli stressade över att alla tar allt så lugnt. Förutom bilkörningen. Den är galen. Tänk er en privat, ganska så stor hemmafest där alla är bekanta med alla och istället för att säga ett enkelt hej så tutar de. Om de vill komma före dig till buffebordet; TUUUT!! Om det är Petter som du inte sett sen lekskolan som du absolut måste prata med; TUT TUT TUT!! Eller kanske Johanna som du ska gratta för att hon fått barn; TUUUUUT TUUUUT!! Det är trafiken i ett nötskal på Jamaica. Plus att ni alla måste gå i vänstervarv och skaka hand med vänster hand. Jepp. Crazy. 

Så jag och Anneli softade oss igenom första dagen. Vi åt tidig middag och gick på promenad. På något vis hamnade vi på en hörna vid en ganska så trafikerad led och bara insöp atmosfären och kulturen i sitt kvällskede. Där står vi i godan ro och njuter ända tills en man kommer förbi och frågar om vi vill ha sällskap till natten. Ehhhm. Vi stod viss i ett hörn. I shorts. I Kingston. Woooops. Igen. Snabbt som gatan flyttade vi på oss skrattandes till en busshållplats. Jag menar vänta på bussen är ju alltid ok. Så där stod vi säkert i en halvtomma tills pojkarna från flyget kommer förbi i en taxi (rude europeer eller am, spelar in film på Jamaica) och vad är oddsen på det liksom. Så då gick vi hem och chillade. 

Äntligen är jag framme på idag. Ni vill inte veta hur trött min iPhone tumme är just nu. Jag vet inte riktigt vad vi har åstadkommit. Mer än inget då. Och allt. Vi har liksom inte sett nästan nåt alls av Kingston. Det kom sig liksom så att vi tog oss till Bob Marley-museet tillvida mannens hem lite innan lunch. Där gick vi på en guidad tour inne i huset och såg typ sovrum, kulhål och inspelningsstudio. Och visst det var intressant nog, men det bästa hände liksom efteråt. Så vi sitter liksom där ute vid kaffevagnen och väntar på baristan. Vi tar lite kort med gubben som sopar gården i Calvin klein kalsonger och väntar lite till. Baristan kommer liksom inte. Då kommer en rastafari fram till oss och vi börjar prata. Då visar det sig att hans vän som sitter 20 meter bort också är från Miami och att denne vän är legendarens, jag upprepar, legendarens SON (en av de många) Rohan. Om vi ville snacka med honom? HELL YEAH!! Så vi går bort dit, dricker världens kaffe och slår oss ner med sonen till reggaekungen nummer ett. I två timmar hänger vi med rastisarna och snackar om fotboll och hästar och Miami. Unreal. Det var liksom nåt som bara kan hända oss. Hur hände det här oss?? Han fick mitt nummer och ville att vi addade honom på Facebook, vi ska nämligen få upp honom på en häst igen nångång i framtiden. Asså surreal. 

Jag är så imponerad att jag inte vet vad jag kan säga mer. Det är liksom.... En wow-upplevelse. Bara wow. 

We rock. Nu måste jag lägga mig, imorgon drar vi till Ochos Rios. Godnatt på er. (Snubben längst till höger är Rohan. Duden bredvid Anneli? No idea man. Lol)

ONE LOVE

Min pool och jag har inte hängt sen i söndags. Det är en katastrof. Alltid ska det komma nånting i vägen och för det mesta är det faktiskt hästarna som screwar upp det hela. Dagarna här rinner på i värmen och på måndag tänkte jag ta mig till universal studios för jag antar att det är ett måste härborta. Sen börjar det snart vankas hemresa mm.. Och OS! Senaste dagarna har det varit häng här hemma för vi har FF så det har varit kvällar med folk och Nintendo och scary movies med folk från bbq i och en massa annat. I förrgår kände jag det som om jag hamnat i mitten på filmen music and lyrics för en del av människorna jag umgås med är effing talented och det är inte normalt. Whatever. Jag tror jag kallade de 'weird, crazy talented people' lol. Godnatt. Nerräkningen har börjat!

Det här med Janni och konserter och sånt tjottahejsan som matcher verkar ju gå ungefär som en tigerkaka borde kunna göra! Med andra ord så där knaprigt bra där man undrar om man glömt skaklarna till hästen hemma! Det hela började ju med Avicii i Calgary. Halva svenska maffian är på g och till 200% taggade till att få se det svenska underbarnet Tim Berg. Det googlas bilder, lyssnas på låtar och hipp som happ, sånt man nu tydligen gör innan konserter. Allt är frid och fröjd tills vi något sena stampar in i Flames Center, och inte riktigt förstår om spelningen har börjat än eller om det fortfarande är för-djn. Musiken är bra och pågår i nån timma, och vi tycker dock det är lite konstigt att varken 'Levels' eller 'Bromance' spelats än. Frågan som givetvis ställs där på kvällskvisten är 'Är det där verkligen Avicii??' 
  Låt oss googla lite mera bilder. Eehhhm jo men det är det ju! Eller? Nää tycker nån annan, isf har han klippt av sig håret!? Medan vi står där och dividerar och inte riktigt kommer fram till nåt, börjar THE SHOW. Ut sticker förkillen och in kommer Avicii. Great success.  NU vet vi både hur pojken ser ut och hur han spelar, grattis. 

Nåväl. Plats: Home Depot Arena, Los Angeles. Event: LA Galaxy vs Tottenham. Händelse: Mål av LA Galaxy. Resultat: Vi skriker, tjoar och jublar. 

Tills vi inser. LA Galaxy är INTE laget i vita tröjor. INTE laget som scorade. Fotbollshuliganerna från hemmalaget bakom oss är INTE glada på 'oss Tottenhamsfans'. Woooooopsie. Epic failure. Lol. Som tur är kastar sig Ashlee på stolsgrannen sin och frågar med hög röst 'Det är väl Galaxy i vits tröjor?'. Nähäpp  nu har alla lärt sig det. På hemmamatcher spelar LA i svarta tröjor och Tottenham spelar borta i vitt!  Man lär sig nåt nytt varje dag!

Efter denna fadäs tog vi nya porschen och åkte till Malibu för att träffa Ridskolan Strömsholms dotter T på en officiell collegefest i en kubansk restaurang. Har ni nånsin sett fantastiska O.C? Ni vet Luke, som är en poppis vattenpolo-spelare? Ni vet han är lång med massiv kroppshydda. Tänk er att ni är omringade av bara såna. Jag tror de har inträdeskrav på att man måste vara minst 1,90 för att platsa i laget. Wow. Läskigt. Nåväl, i och med att både jag och ash kände oss gamla och pygmeiga så drog vi efter två timmar. Och nu ska jag sova för jag är trött som gatan. 

Over and out/
                              Jannovic

Ok det här är inte ens roligt längre. Jag har ridit två hästar och alla djur har varit på skritten. Klockan är snart 13 och ännu har varken ash eller pappsen synts till. Wtf. Så nu sitter jag här i stallet och väntar på att nån ska dyka upp så att jag kan bli klar nån gång. Jag vägrar vara klar efter kl 16 för jag ska faktiskt dejta Anneli och Karibien innan jag ska på fotbollsmatch och förhoppningsvis se beckham spela, det vore något. 

Så igår var jag ju ledig vilket betydde någorlunda sovmorgon och sedan utforskning av LA. Åkte ner till marina del rey där bland annat OC spelat in scener och tydligen så är det världens största hamn på nåt sätt, fråga mig inte hur? Antal båtar? Till ytan? Whatever, den är sedd iallafall. Sen skulle jag åka till Olsons delikatessbutik och köpa svensk mat men eftersom den är stängd på måndagar så åkte jag och ceasar till west Hollywood istället och skulle precis ta en smoothie på starbucks när Janni ska parkera bilen och sen blev det ingen smoothie för jag hade råkat parkera bilen utanför Shoops europeiska butik, vilket betyder att jag blev x dollar fattigare men x antal kexchoklad, Marabou och turkisk peppar rikare! Bland annat såklart, jag äter ju varken kaviar eller sill eller fiskbullar men annars finns det också. Eller varför inte bara greveosten? Åååh jag gillade den butiken! Nåväl. Nu rider de nog snart, jippie hippie:( Over and out. 

Aloha allihopa! Nu sitter jag har i Hidden Hills <LA> helt ensam for att Maria har flytt faltet till Sverige och universitet! Laskigt! Aja poolen lockar varje eftermiddag och nu ar det bara exakt en manad kvar tills jag och Anneli landat !! Jihhaaa!! Underbart!

Naval for att kanske blogga nanting om livet har sa tror jag att sol, pool, hastar, varme, jobb och framforallt coyotes kan beskriva det lite! Stallet ar fint, inte lyxigt men fint, banan bra, trailen helt fantastiska, grannarna helt ok (Denise Richards, Will Smith och Nicolette Sheridan), palmtraden fina och tja ett helt enkelt ok stalle. Jag ar lite radd for coyotesarna dock for de tar tydligen sma hundar sa nar det ar morkt ute maste Cesi vara kopplad annars forsvinner han. :O Hm och OMG jag glomde heeeelt att beratta att pappsen bond lat mig kora hans splitter splitter splitternya bentley cabriolet ner till santa monica!! wow!! nu ska jag bara fa honom att lata mig kora den svarta ferrarin ocksa sa ar jag glad! :) sjalv har jag bara en monster-Ford, en dual truck yay. Na val. Allt kan man inte fa haha. Jag, Ceasar och Maria tog oss ju en svangom till Vegas ocksa, vilket var duperhaftigt. Vegas ar liksom Vegas, halla... ! Dit ska jag ta mig tillbaka, Maria ska med, Anneli, Linda och Sandra ar ocksa inberaknade pa kidnappningsplanen till Vegas. (inte for att de blir sa mycket kidnappade som medtvingade:P dessutom hoppas jag och tror att de faktiskt vill med frivilligt!) oh well oh well.  Chippendales var awesome, och Cirque du soleil ar nagot alla borde se, battre akrobater finns inte! Jag tror dock att var entusiasm for Cirque du soleil kastades in i ett horn lite nar vi overvaldigades av chippendales-pojkarna! For de var lika awesome, bara narmre och lite mindre klader pa sig! Hos oss blev betyget 10 av 10 mojliga! (De hade fatt 11 om de faktiskt hade strippat nagot!!) 

Sa nu jobbar jag tillsammans med mexaren och orkar verkligen inte ga ut i LA ikvall, imorgon ska vi ha barbeque har hemma och jag tror det blir lite mycket for mig, jag ar faktiskt pa bade recovery och warm-up infor alla mojliga resor. Om jag nu bara kan fa tag pa systra mi sa att jag kan beratta nar jag landar i Sverige vore det ju bra, jag far forsoka imorgon igen. Sen ar det brollop i Finland som vankas, och det kommer bli himla roligt! 

Har jag glomt nat nu? Bambutradet och kaktusen i tradgarden kanske? Beverly Hills och Hollywood-besoket? Hmm. Ni far anvanda er fantasi! Det ar jobbigt att skriva och jag ar uppenbarligen valdigt lat. Nu vill jag se en film och jag borde ringa Linda som borde komma och hanga med mig harnere!! Skynda Linda! Malibu kallar!!

Ok jag vet att jag varit något frånvarande. Jag ber om ursäkt. Självklart. Och sen kommer bortförklaringar à la Janni. Typ som Calgary och Spruce Meadows som beslutade sig för att sätta en käpp i blogghjulet. Det gick liksom lite vilt till på sina ställen och jag vågar inte påstå att jag har tagit något riktigt ledigt bara för att jag inte synts här. Det har typ varit en himla massa flängande och desto fler cowboy-boots som velat bli avdammade. Till och med den mesta anti-kobåjsaren Anneli omvändes och tog sig över till präriesidan. Och hon var inte ensam. Nä. Vi var alla där. Mer eller mindre. Något som ska nämnas är iaf att linedancing är mitt nya fettbrännarintresse. Svettigt värre! Vi var liksom tre vågade girls som tog oss till ranchmans en fredagskväll för att ha lektion i denna ljuva sport som till en början får dig att se ut som en konserv spagetti bolognese i mitten på balder i Liseberg men som gör dig ummm snyggare och snyggare? Typ. Och när vi inte var fullt upptagna att kasta lasson runt kopojkarna kvällstid så tog vi oss till bergen och jagade björn, vilket aldrig resulterade i en fäll och det var ju en himla tur att vi inte sålt skinnet innan! Någonstans här på vägen så fick min numera fd vän Eleanor Bond (gift med Teddy Crooks) för sig att hon ville byta namn till BBB. Big Bertha B****. Hon spydde ur sig all diesel hon hade matats med, mitt i natten efter den fantastiska Avicii-spelning vi attended i Calgary nån kväll, och lämnade oss ståendes mitt på motorvägen, inväntades polisbilar och bärgare. Suck. Lång historia kort. Lita aldrig på BBB. Nåväl. Till slut var Spruce slut och vi var lika slut vi. Jag var dessutom lite orolig om jag skulle ta mig över gränsen igen till USA eller bli fast i Kanada.  Allt gick väl och just nu bor jag granne med umm whats his face; Drake. Och Justin Bäver. I los Angeles. Helt ok. Var till Beverly Hills tidigare i veckan och oh yeaaah rodeo drive baby..! Just nu är jag och Maria på väg hem från en långweekend i Las Vegas och det var heeeeelt amaziiing. Alla människor borde uppleva den staden minst en gång i livet och jag vet redan nu att det inte var sista gången jag var där, om jag får bestämma. Gifta blev vi inte, facetattoed inte heller men väl en revbenstatuering på Maria och på köpet fick hon en date med tatueraren voila! Igår gick vi in till 100% för shower, började med cirque du soleil och slutade med chippendales. Som Tony The Tiger skulle ha sagt, it was grreeeeeat!! Ill be back!! Nä asså nu glömde jag nästan i all Vegas-hast att nämna att cadett faktiskt vann wc-qualifiern tredje veckan i Spruce och det var helt awesome det med!  Nu sova lite i bilen hem så att vi orkar gå ut i LA ikväll. Eventuellt. Jag saknar er svenska maffian. En massa:(

Ja nu ar vi ju har. Maria ar ivag och springer men jag bestamde att jag nangang maste ge er lite quality time ocksa och inte bara lata Anneli skota jobbet.. Dessutom maste jag betala rakningar och skit sa det ar val lika bra att jag ligger har i sangen och tuggar pa min Rolo! 

Naval. Som det skrevs sig senast tror jag att jag sa att jag skulle forsoka fa till en resume slash summering av forra veckan.  Eller iallafall tiden som gatt mellan uppdateringarna. Ni fick ju en Florida-aterblick sa det tror jag inte ni behover mer av utan jag ska koncentrera mig pa vart jag ar just nu, Kentucky. Kentucky ar nog mest kant for sina galopphastar och races, och nog finns det hagar med vita staket, hastar i mangder och gront gras sa det racker och blir over har. Sen finns det aven Florida-invasion. Av oss. Typ. Och lite fler manniskor. Jag tror att vi var en hel karavan som korde upp forra lordagen, och for oss tre blondiner, Ash med bussen, Maria med hastarna och jag med RangeRovern, tog det en sisadar 18 timmar upp. More or less. Vi kom ivag 17.45 lordag kvall och i borjan var det ett himla stoppande pa tankstallen for att Ash's kort kranglade,  eller hon behovde en laddare osv osv. Sedan borjade det antligen ta sig och efter ett timmesstopp pa macken i Georgia (nej, vi forstod inte hur vi skulle tanka Eleanor!) sa korde vi i ett till klockan 7 pa morgonen da vi hade hamnat i Tennessee och jag desperat behovde bensin! Tennessee maste jag saga var en himlans vacker stat, precis som Atlanta var en himla cool stad i Georgia! Men dar pa sjutiden pa morgonen var det en nytandning iallafall for mig att kora, och energin togs till en ny niva. Som tur var slapp jag dricka mer 5hoursshots, for de gjorde mig till ett nervvrak som inte kunde sluta skaka pa Waffle House i Georgia mitt i natten. Nu har jag lart mig det lol. Ta det lugnt med energyshotsen!

Soluppgang i Tennessee

Tennessee    

En trottis i bilen  

Sa kom vi da fram till Kentucky och Lexington slutligen, jag tror klockan var narmare 11 pa formiddagen och vi har varit vakna ett antal timmar. Det ar da vi inte tycker det ar sa konstigt nar Maria ska kora in trailern vid stallarna och faktiskt, eh, nuddar taket en aning, faktiskt till den vida grad att en mexare kommer och blir tvungen att hm hugga ner taket at Maria sa att hon faktiskt kommer ut igen. Namen assa det var inte mitt fel! Jag trodde det var brunnen som lat fran vikten av Eleanor.. typ. Jaja shit happens and everything happens for a reason! Vid femtiden kunde vi antligen pusta ut och ta oss till hotellet dar jag holl pa att ga i bitar vid incheckningen. Sen kommer jag faktiskt inte ihag vad vi gjorde, om vi stack ivag for att kaka nat eller bara hangde inne, gaad knows. Det ar lite dimmigt dar. 

Voila! Varan entre i Lexington, verket a la Maria och Eleanor!

Sa nu har vi varit har i lite over en vecka och nej, jag har annu inte forgatts som Anneli forutspadde. Jag tycker det ar ganska mysigt och chill, sen att Miami har mitt hjarta det ar ju en annan sak. (Jag kan till exempel knappt lyssna pa "Ven Bailalo" utan att fa en tar i ogat. Den ar sa Mangos och nej, jag ar inte overdriven. It breaks my heart att inte fa vara dar.) Hela mitt liv kanns det som om jag har flyttat runt hitan och ditan, och fine, jag kande mig valdigt hemma pa Flyinge, och jag kande mig annu mer hamma i Schweiz, men aldrig, ALDRIG, har nagot kanns sa ratt som Miami, och SA FEL att lamna. Jag saknar det, det skar, och jag vet inte riktigt vad det ar med mig, jag tror det ar nagot fel pa mig men jag tror samtidigt att jag kanske har hittat min plats. Jag har alltid suktat efter palmtrad. Jag alskar dem. Jag alskar Miami. Hur gick det har till? Varfor kan jag inte bara bli en normal svensk som faktiskt bor i Sverige och inte bara tatuerar in Sverige pa sin kropp??  (Just ja, jag har inkat mig igen! InkLink Tattoo studio gjorde en jattefin tattoo pa mig, lovar att posta. Thou Ancient, Thou Free, Du gamla, Du fria!)

  Aja, Lexington ar inte sa pjakigt, ponnysarna ar jatteglada, och alskar verkligen att galoppera runt har pa VM-terrangbanan, och sa hoppar de ratt okej ocksa, ett par andraplaceringar och ett par topp tio ocksa sa det ar godkant. Bilder foljer har ett par, jag saknar Miami, och ikvall har jag och Anneli bestamt date for att fa ordning pa vara liv som ska innehalla palmtrad, sol, drinkar och faktiskt skolbocker! Sa pa aterseende, nu ar det Applebees och date med svenskorna! 

Elenor VIP-parkerad utanfor vart hotellrum!

Cadett infor Olympic Trials

Agro monkey <3