Någon kanske kallar det epic fail. Men det var helt awesome och jag har en ny buddy.

Så jag går bort till en maskin där på gymmet där man ska göra chin ups. Gör ett set och tycker det är lite jobbigt. Kollar på snubben bredvid mig och säger åt honom att han har iallafall bra mycket starkare armar än mig. Han skrattar tillbaka och kollar när jag gör ett set, och så säger han att jag har actually very good arms. Sen börjar vi prata. Först om maskinerna på gymmet och träning, och sen frågar han vart jag är ifrån. "Sverige", säger jag ju då förstås.
"Really!? Thats like my second home!" utbrister han då med entusiasm.
Jag blir ju lite förvånad, men sen berättar han för mig att han är "musician" och har faktiskt spelat både i Friends Arena och på Ullevi i Göteborg. Där borde ju en varningsklocka ringt inne i min svenska hjärna men kopplingssekreteraren var tydligen ute på lunch. Så vi pratar på lite om hur vädret var i Sverige när han var där, och vad jag egentligen gör i Florida. Sen ska han gå vidare, så han räcker fram handen och säger "It was very nice meeting you. I'm Bruce".

Ja. Jag räckte ju fram min hand jag med och presenterade mig. Sen gick han vidare och jag blir lite röd i ansiktet. Hur kan jag inte känna igen en man som varje år klär Expressens löpsedlar varje gång han spelar i Sverige, och är en man nästan större än kungen hemma i Svedala?? (Och sen borde jag ju vetat att han finns i knutarna.)

Sen gick jag till min goda vän Freddan vid en ny maskin och förklarade vad som just hänt. Precis när jag berättat allt tittar jag upp och då vinkar min nye vän till mig från andra sidan gymmet. När Freddan sedan går till sin PT och nye vännen är klar och ska gå hem, kommer han bort till mig än en gång för att säga hejdå. Vi pratar om benstyrka, han ger mig komplimanger om min fysik (på ett gym-vis), han berättar om hur det är där han bor uppe i norr och att de har massa snö vid den här tiden på året, och jag sa att tydligen hade vi massa snö i Sverige men det har smultit bort, och sen ska min nye vän gå hem på riktigt. Så han tar mig i handen än en gång, säger "Hope to see you soon again" och så kindpussar vi tre gånger.
Jag dog lite. Inte för att jag blir så starstruck så enkelt, men jag tror att halva Sveriges befolkning 25+ hade kunnat döda för att ens ta the Boss i handen. Vem vet, kanske har jag fått en ny träningskompis?

Nä. Jag tror jag ska lyssna lite på "Born in the USA" nu. Eller kanske "Streets of Philadelphia".