Ja nu ar vi ju har. Maria ar ivag och springer men jag bestamde att jag nangang maste ge er lite quality time ocksa och inte bara lata Anneli skota jobbet.. Dessutom maste jag betala rakningar och skit sa det ar val lika bra att jag ligger har i sangen och tuggar pa min Rolo! 

Naval. Som det skrevs sig senast tror jag att jag sa att jag skulle forsoka fa till en resume slash summering av forra veckan.  Eller iallafall tiden som gatt mellan uppdateringarna. Ni fick ju en Florida-aterblick sa det tror jag inte ni behover mer av utan jag ska koncentrera mig pa vart jag ar just nu, Kentucky. Kentucky ar nog mest kant for sina galopphastar och races, och nog finns det hagar med vita staket, hastar i mangder och gront gras sa det racker och blir over har. Sen finns det aven Florida-invasion. Av oss. Typ. Och lite fler manniskor. Jag tror att vi var en hel karavan som korde upp forra lordagen, och for oss tre blondiner, Ash med bussen, Maria med hastarna och jag med RangeRovern, tog det en sisadar 18 timmar upp. More or less. Vi kom ivag 17.45 lordag kvall och i borjan var det ett himla stoppande pa tankstallen for att Ash's kort kranglade,  eller hon behovde en laddare osv osv. Sedan borjade det antligen ta sig och efter ett timmesstopp pa macken i Georgia (nej, vi forstod inte hur vi skulle tanka Eleanor!) sa korde vi i ett till klockan 7 pa morgonen da vi hade hamnat i Tennessee och jag desperat behovde bensin! Tennessee maste jag saga var en himlans vacker stat, precis som Atlanta var en himla cool stad i Georgia! Men dar pa sjutiden pa morgonen var det en nytandning iallafall for mig att kora, och energin togs till en ny niva. Som tur var slapp jag dricka mer 5hoursshots, for de gjorde mig till ett nervvrak som inte kunde sluta skaka pa Waffle House i Georgia mitt i natten. Nu har jag lart mig det lol. Ta det lugnt med energyshotsen!

Soluppgang i Tennessee

Tennessee    

En trottis i bilen  

Sa kom vi da fram till Kentucky och Lexington slutligen, jag tror klockan var narmare 11 pa formiddagen och vi har varit vakna ett antal timmar. Det ar da vi inte tycker det ar sa konstigt nar Maria ska kora in trailern vid stallarna och faktiskt, eh, nuddar taket en aning, faktiskt till den vida grad att en mexare kommer och blir tvungen att hm hugga ner taket at Maria sa att hon faktiskt kommer ut igen. Namen assa det var inte mitt fel! Jag trodde det var brunnen som lat fran vikten av Eleanor.. typ. Jaja shit happens and everything happens for a reason! Vid femtiden kunde vi antligen pusta ut och ta oss till hotellet dar jag holl pa att ga i bitar vid incheckningen. Sen kommer jag faktiskt inte ihag vad vi gjorde, om vi stack ivag for att kaka nat eller bara hangde inne, gaad knows. Det ar lite dimmigt dar. 

Voila! Varan entre i Lexington, verket a la Maria och Eleanor!

Sa nu har vi varit har i lite over en vecka och nej, jag har annu inte forgatts som Anneli forutspadde. Jag tycker det ar ganska mysigt och chill, sen att Miami har mitt hjarta det ar ju en annan sak. (Jag kan till exempel knappt lyssna pa "Ven Bailalo" utan att fa en tar i ogat. Den ar sa Mangos och nej, jag ar inte overdriven. It breaks my heart att inte fa vara dar.) Hela mitt liv kanns det som om jag har flyttat runt hitan och ditan, och fine, jag kande mig valdigt hemma pa Flyinge, och jag kande mig annu mer hamma i Schweiz, men aldrig, ALDRIG, har nagot kanns sa ratt som Miami, och SA FEL att lamna. Jag saknar det, det skar, och jag vet inte riktigt vad det ar med mig, jag tror det ar nagot fel pa mig men jag tror samtidigt att jag kanske har hittat min plats. Jag har alltid suktat efter palmtrad. Jag alskar dem. Jag alskar Miami. Hur gick det har till? Varfor kan jag inte bara bli en normal svensk som faktiskt bor i Sverige och inte bara tatuerar in Sverige pa sin kropp??  (Just ja, jag har inkat mig igen! InkLink Tattoo studio gjorde en jattefin tattoo pa mig, lovar att posta. Thou Ancient, Thou Free, Du gamla, Du fria!)

  Aja, Lexington ar inte sa pjakigt, ponnysarna ar jatteglada, och alskar verkligen att galoppera runt har pa VM-terrangbanan, och sa hoppar de ratt okej ocksa, ett par andraplaceringar och ett par topp tio ocksa sa det ar godkant. Bilder foljer har ett par, jag saknar Miami, och ikvall har jag och Anneli bestamt date for att fa ordning pa vara liv som ska innehalla palmtrad, sol, drinkar och faktiskt skolbocker! Sa pa aterseende, nu ar det Applebees och date med svenskorna! 

Elenor VIP-parkerad utanfor vart hotellrum!

Cadett infor Olympic Trials

Agro monkey <3

Annelis inlagg och summering av sasongen. Helt underbar, och eftersom den ar sa mitt i prick kopierar jag helt frackt av den och lankar aven till hennes fantastiska och mycket intressanta blogg www.donnis.blogg.se! Vill ni ha nat roande kan ni lasa igenom hennes allra tidigaste inlagg for det ar en ung Anneli som skribent lol. Love:) Tills dess, njut av hennes summering!

Och så skiner solen igen

Ja vad kan man saga. Jag vet att jag blivit lite franvarande sen vi tog oss upp till the middle of USA och det beror inte pa att jag har haft semester eller nat utan for att vi faktiskt JOBBAT. Vi hamnade liksom i Europa av nan anledning. Kor du lite ditat hamnar du i London, eller om du hellre vill till Paris tar du den riktningen. Och att vi ar i "Europa" marks aven for att vi faktiskt maste jobba HART. Jag menar, det ar flera kvallar vi varit klara forst vid 7pm,  och fler morgnar som vi har stigit upp vid 5am for att hinna rida en massa och det har helt enkelt varit jobbigt och vi har liksom inte hunnit sa mycket mer an att chilla pa hotellet, ligga vid poolen eller ata pa restauranger. (Vid det senare kan det vara sa att Sverige fick sig ett rykte om att vara hogljudda och lite overallt, iallafall pa det forsta stallet vi var pa i downtown Lexington. Woooopsie haha.)

Naval. Jag lovar, jag borde bli battre pa att blogga och definitivt uppdatera allt som hande forra veckan men nu ar det faktiskt sa sorgligt att jag legat pa hotellet mest hela dagen, sa jag sov lite vilket behovdes och nu borde jag ta mig till stallet tillsammans med Maria fr att gora undan hastarna som har vilodag. Sen ska det tas sig till bio eller middag, jag vet faktiskt inte hur det blir.

TTYL!!

Ok. Not ok. 

Imorgon aker vi harifran, nada bueno. 

Stressad, packandes och grymtades ar val de ord som bast beskriver mig just nu. Jag vill inte harifran!!! Att sen kora sjalv i 15 timmar upp till Kentucky i ett strack kanns ju sadar lagom roligt ocksa.. Nattetid. Great. Hoppar av lycka. Nu ska jag sova. Bloggar ev pa sondag om vi tre blondiner klarar av att kora vara tre vehicles hela vagen upp utan storre missoden. Wish us luck..!! 

 Jag saknar Miami redan.. Att saga hejda till Mangos-folket i sondags, det var en kvavande kansla... Gah. Strypas langsamt. Jag saknar dem allihopa!! Och sa saknar jag stranden. Och pulsen. Och skyskraporna... 

Det var val egentligen bara det jag ville saga. Jag saknar Miami redan. Godnatt.