Tänkte bara meddela allihopa att I'm still alive och att vädret här nere på slovenska gränsen faktiskt tillät mig att ta mig ut o jogga imorse. Då är det ok väder vet alla som känner mig. Däremot protesterar mina fingrar en aning först och främst för att de vill ha sol och saltvatten men för det andra så blev de även hundbitna i helgen och svullnade upp rejält. Men whatever, efter två veckor i Wiener Neustadt med sju hästar så är jag glad över att ha alla lemmar i behåll. Annars kanske man hade kunnat tappa en arm och det hade ju inte varit så roligt i längden. Eller överhuvudtaget i och för sig. Snart är det jul och jag vill ha palmträd, tyvärr verkar det dröja och det är ju en himla tur att inte palmträden emigrerar för när jag kommer måste de vara där jue. Är det ingen som har ett jetplan och lite extra cash åt mig? Eller en illasinnad plan mot att gentle taking down människor man kanske inte vill ha i sin närhet? Mina linser kliar.

Kanske borde köpa nya? One day. Borde ringa Hulta också, det får jag inte glömma. Sen är det Ungern och Budapest som gäller på torsdag. Plus på det alltså. Red sex hästar i onsdags i Stubbensadlar och det gjorde jävlar i  mig ont. "Ja där ser du vad jag har varje dag" sa en grön man med ett smile när Janni Klagaren yttrade sig om hennes ömma skinkor och då sa Klagaren herself att jamen då får man fan ta och köpa Butet eller Devoucoux eller va fan som helst. För det här funkar inte för svenska rumpor. Och sen var det Spotify som tyckte jag skulle uppdatera min landsinformation men det tycker inte riktigt jag. Jag gillar USA jag. 

Dessutom saknar jag min Angel. Suck. Nä nu kanske människan e inne på Skype, då får man passa på! One day baby we'll be old, oh baby, we'll be old, think about the stories that we could've told. Julius Ceasar borde få byta namn till Brutus också. I veckan kom jag och Geffe in samtidigt efter ridning och vad gör hunden? Inte en blick åt mitt håll, bara smörande och gullande och svansviftande med gröne mannen. Du också, min Brutus. Hallå Im hereee liksom. Suck lite gulligt är det allt. Och Linda, henne saknar vi allt en massa också! Och gillar INTE att hennes visa gick igenom, det suger. Och jag är sugen på chips. No bueno. 

Adios amigos, hasta la pasta

Så nu är vi tillbaka på fast mark igen efter en hektisk vecka i Wien. Egentligen var det inte alls stressigt utan väldigt utdraget och långsamt men på nåt sätt så tröttar det ut en att vara på tävling. Lol. Inte min grej asså, det har vi ju redan konstaterat. Nu var det ju så att vi iallafall vann en ranking klass och vi var 8a i GPn så det var ju ändå en godkänd helg. Partyt gick tydligen inte heller av för hackor, men jag var bara där en kväll och just den kvällen valde Alpenspan att INTE sprida ut tio spånbalar på hotellet och det var väl en himla tur det för tydligen så blev det spånbad och spånregn och spåncocktail de andra kvällarna vilke medförde att festen höll på till halv sex på morgnarna och att alla var väldigt fulla och spåniga. Tydligen blev det skador för 23 000 Euro sista kvällen för nån ryttare kom på den briljanta idén att använda sig av brandsläckaren sisådär 4 am. great success. Im not gonna tell you who it was, my lips are sealed. 

Nämen asså det var typ det jag skulle berätta. När man jobbar såhär med hästar så finns det liksom inte mycket annat till liv, iallafall inte vad som kan nämnas här, men ok, igår kväll åt vi pizza i Slovenien, och det var ju en upplevelse för sig. Staden Maribor var hur fin som helst och det var faktiskt civiliserat. Jag höll liksom i min Michael Kors väska som en nyfödd unge för att jag trodde öststater som denna skulle ha vildar och rånare och våldtäktsmän och maffia överallt men det gick fine. PLus på det. Dessutom fanns det ett grymt shopping center med Zara och det gillas!! Skepp ohoj, vi hörs av nästa gång när jag faktiskt har nåt intressant att meddela. 

För första gången bloggar jag från lastbilen på väg hem från tävling. WHAT säger ni kanske?! Jo men alltså jag vet inte hur gröna gubben lyckas men på nåt sätt fick han ju ner mig till östraste Österrike och direkt efter det med på tävling till POLEN av alla ställen. WHAT säger ni säkert igen. Ja jag vet. Eller nä jag vet faktiskt inte. Men det var en total chock att komma tillbaka in i Europatempot igen och bara att ställa sig inne på framhoppningen och slåss med öststatiga galningar ger ju en livslängds stress för ditt hjärta. Åh herre gud vilket kaos. Nä du. Hästar är nog inget för mig ändå och jag tycker nästan att det är lite sorgligt att ha fått det svart på vitt nu, för man har ändå gjort det här så pass länge att det har blivit en livsstil. 

Nåväl. Höjdpunkten var att Geffe tog med sig perfekt caramel kaffe åt mig varje morgon och i och med att det var enda pausen jag hann få lite näring på under hela dagen så var det nästan lite exciting där runt 8am när jag visste att den orangea jackan snart skulle dyka upp.  Och varje kväll frågade han om jag ville ha pizza och då sa jag "Ja jättegärna men bara en bit tack" och varje kväll när jag dök upp i baren så var det alltid en hel pizza från Pizza Hut som väntade på mig. Suck. Jag är på diet!!! 

Och i och med att jag glömde bort mina echinaceatabletter igår kväll så kittlas det just nu i näsan och bihålorna är igentäppta som kanalerna i Wellington under Isac. Grattis. Så innan vi tog av nu slängde jag i mig 6 stycken på en gång. Tror ni det kan vara farligt?? We shall see. 

Och nu ska jag hålla mig vaken fram tills vi kommer hem vid sisådär 4am. Jag ska vara en god resekompanjon och stirra mig blind i mötande trafiks strålkastare men hur mycket det hjälper det vet jag inte. Men om gröne mannen klarar av att köra och sen åka hem för att sova lite innan han 6am måste åka till salzburg så ska väl jag också klara det för faaan.  Men man är ju inte ung längre det säger jag er bara! 


ONE love