För första gången bloggar jag från lastbilen på väg hem från tävling. WHAT säger ni kanske?! Jo men alltså jag vet inte hur gröna gubben lyckas men på nåt sätt fick han ju ner mig till östraste Österrike och direkt efter det med på tävling till POLEN av alla ställen. WHAT säger ni säkert igen. Ja jag vet. Eller nä jag vet faktiskt inte. Men det var en total chock att komma tillbaka in i Europatempot igen och bara att ställa sig inne på framhoppningen och slåss med öststatiga galningar ger ju en livslängds stress för ditt hjärta. Åh herre gud vilket kaos. Nä du. Hästar är nog inget för mig ändå och jag tycker nästan att det är lite sorgligt att ha fått det svart på vitt nu, för man har ändå gjort det här så pass länge att det har blivit en livsstil. 

Nåväl. Höjdpunkten var att Geffe tog med sig perfekt caramel kaffe åt mig varje morgon och i och med att det var enda pausen jag hann få lite näring på under hela dagen så var det nästan lite exciting där runt 8am när jag visste att den orangea jackan snart skulle dyka upp.  Och varje kväll frågade han om jag ville ha pizza och då sa jag "Ja jättegärna men bara en bit tack" och varje kväll när jag dök upp i baren så var det alltid en hel pizza från Pizza Hut som väntade på mig. Suck. Jag är på diet!!! 

Och i och med att jag glömde bort mina echinaceatabletter igår kväll så kittlas det just nu i näsan och bihålorna är igentäppta som kanalerna i Wellington under Isac. Grattis. Så innan vi tog av nu slängde jag i mig 6 stycken på en gång. Tror ni det kan vara farligt?? We shall see. 

Och nu ska jag hålla mig vaken fram tills vi kommer hem vid sisådär 4am. Jag ska vara en god resekompanjon och stirra mig blind i mötande trafiks strålkastare men hur mycket det hjälper det vet jag inte. Men om gröne mannen klarar av att köra och sen åka hem för att sova lite innan han 6am måste åka till salzburg så ska väl jag också klara det för faaan.  Men man är ju inte ung längre det säger jag er bara! 


ONE love