Jag fryser, jag svettas. Jag fryser, jag svettas. Men det gör inget, för att jag tror att det senaste dygnet klassas som ett av mina bästa genom åren. Och det kan vi tacka Miami för! Jag vet liksom inte vad det är, innan jag ens hade varit på Mango's hade Annerli redan överröst mig om hur fantastiskt det är, men skeptisk som jag är vill jag alltid se det med egna ögon innan jag ger mitt godkännande. Och efter tredje gången gillt, utan något som helst att klaga på utan bara en massa ros och grymt fun, så kallar jag numera Mango's Tropical Café för världens bästa bar!! 

Kvällen började på PeiWei som traditionen bör, och redan då kanske skulle vi ha förstått hur roligt det skulle bli, för det var någon som spillde ut sin dricka så tillvida att även Nilen fick sig en slurk av lemonade borta i Egypten. Det gasades på och bloggades under vägen till Miami, och efter att ha checkat in på vårt väldigt trevliga hotell på Ocean Drive så bytte vi om och gjorde oss presentable för en natt i the greatest Miami! Och för att inte vräka ur mig allt här (jag vill ju inte att ni ska läsare ska bita av er naglarna av spänning!) så sammanfattar jag det lite snabbare. 1. Kubaner är heta! 2. Kubaner är väldigt heta! 3. Kubaner kan dansa! 4. Äh låt oss helt enkelt flytta till Kuba! Jag börjar om. Det här funkar ju inte.

Det fanns vissa blonda som tappade bort sig, eller helt enkelt VILLE till Nikki Beach Club med Jeroen och där tappa bort sin mobil! Det fanns andra som dansade järnet av sig, och det fanns ytterligare några som rockade hårdast i salsan. Sen fanns det några som somnade i hotellgångar, och andra som stal cowboyhattar. De flesta åt pizza medans resterande gick en omväg till hotellet, samtidigt som några hoppade i havet och badade. En kunde inte engelska. Har jag sagt för mycket nu? 

Anyway imorse vaknade vi alla upp pigga och glada utom Ck som ojade sig för hur det Koreakriget (var det verkligen det?) som pågick i hennes huvud skulle få för utgång, och tryckte i sig ett antal panodil. Frukost för hälften av gänget och resten drog till stranden direkt, där vi alla vid lunchtid möttes upp för att njuta av sol, vågor och livet. Nån gång på vägen bestämde sig Sandra för att polkagrisar är härliga att imitera, och Maria ville bara bli kräfta. Vilket Andie dock vann. Jeroen hoppade i plurret som vanligt och Anneli sov mest som precis lika vanligt nuförtiden. Vi fick bevittna en Baywatch-räddning av en blond tjej i rosa bikini som simmat ut alldeles för långt och inte kom in igen på grund av strömmarna. Intressant, men jag tror att David Hasselhoff-eran är över i livvakternas kontrakt. Mot 4-tiden drog vi oss mot Miami Ink och Lincoln road och jag köpte två (2!) nya bikinis på Victorias Secret. Sen tappade vi bort Maria och Andie som vanligt, men i slutändan fick vi med oss alla hem till Wellington, trots att det var tveksamt ett tag! 

Nu äår jag grymt trött och behöver sova. Adios amigos, hasta manana! 

Jag måste lära mig spanska. Typ igår. 

Det som är nästan allra bäst med att åka in till Miami på en söndagskväll är att man släpper allt och vet att man är ledig nästa dag. Det är fan underbart. Puss på Ceasar och tack Sara och Moa som tar hand om plutt! Nu, låt oss höja volymen och dunka loss så att vi är redo för Mangos! Jag hoppas att Flo Rida droppar förbi, honom kan jag gärna gifta mig med! Jag saknar porschen så att det nästan skär i hjärtat. Taio Cruz - Dynamite, en av A-listarna, Misu!!

Glömde säga att Eleanor också gillar Miami! Hon är därnere och får mani-pedi :D Sen hoppas jag dock attt hon är tillbaka snart efter sin spa-vistelse!

Jaha. Då var det lördag igen och här sitter jag efter klassen (som det inte pratas så högt om!), klockan är 11.19 PM och jag har precis städat lite. Nu tänkte jag uppdatera bloggen lite innan det är sängdags. 

Veckan som gått har inte varit den bästa, om man inte bortser från vädret som har varit heeelt amazing. Vi har haft 30+ varje dag förutom idag och därmed har vi också hunnit med att besöka havet nästan varje dag! Vilket är helt sjukt härligt, saltvatten, sol och ehhh possible sharks, är som balsam för själen! I onsdags då jag och Jeroen (en av världens bästa gaykillar, bara så att alla vet lol) var där efter jobbet som vanligt var det vågor höga som jag-vet-inte-vad, och vi lekte runt där i säkert en timma. Minst. Det var liksom så att vi inte ville gå upp, alls. Livet var så mycket bättre när man låg där och guppade i vågorna, fick salt i ögonen och sanden liksom bara var överallt. Thank god the beach is always there for us! (Det var annars en helt crappy dag, så just det där besöket hade inte kunnat bli så mycket bättre.) Vattnet är ju inte rasande varmt, sisådär 75 Fahrenheit, vilket är 23.8 grader, men det är ändå helt godkänt! Dagarna efter nu har kroppen varit helt sore, för vi simmade rasandes hårt.

Sen var jag på middag med en av mina favorititalienare och dennes groom på Bonefish Mac's, men vänta nu, det var nog i tisdags, och det var väldans trevligt. Italienaren är ju helt galen och han förstår det inte själv haha. I torsdags åkte vi som vanligt in till West Palm Beach på shoppingtorsdag med Maya och vi drog med oss halva av Swedish Mafia på köpet. Jeroen och Maya klickade precis som jag trott att de skulle, och Maria tappade bort sig som vanligt lol. (Eller så var det vi som försvann, men mest troligt är nog alternativ nummer ett.) Vi åt en sen middag på California Pizza Kitchen som är en helt utmärkt vardagsrestaurang! God mat och fantastiskt vin kompletterat med underbara vänner, det kan inte bli bättre. 

Igår åkte vi och badade igen, men det blev bara ett snabbdopp innan vi tog oss till Casa de la Anneli för svenska pannkakor, glass, grädde, chokladsås och rödvin, vilket var en great mix. 

Längtar till Miami imorgon, och att vara ledig på måndag. Och så längtar jag ju förstås efter augusti som en galning. Mer info kommer snart. 

Tills dess, håll till godo:

...är numera min nya bil. Yihaaa,. Hon är vit, ganska ny och ungefär tre meter hög och sju meter lång. Typ. Jag har inte riktigt mätt. Hon har tv, säng och en motor som låter brumm brumm. Hon är alltså med europeiska mått mätt en lastbil, och jag har redan varit med henne på både Publix och McDonalds. Med Marias hjälp lyckades jag till och med backa in henne perfekt i en ficka utanför McDonalds, på första försöket! 

Min vän Anneli dissade yogan och drog till Old Key Lime House, och jag bestämde mig för att en kväll hemma vore väldigt skönt! Efter att mitt knä överlevde gårdagen satte jag mig på Cadett imorse, och knäauslingen gjorde f-n ont alltså. Då bestämde jag mig för att bita ihop och inte vara en sån mes, och efter ett par smärtsamma rundor i trav så klickade det till i knäet, och uppenbarligen var det nånting som hoppade tillbaka på sin plats, för nu gör det inte ont längre! Sore är jag fortfarande men det är musklerna och det är ju inga problem. Men hur det nu kunde komma sig att nåt bara hoppade tillbaka, det är ett mysterium. Ligament? Menisker? Jaja, fem hästar blev ridna totalt idag, varav våra två tilltänkta OS-hästar, och jag har gett mig satan på att vi ska till OS nu, så de fick jobba hårt! 

Igår hade vi BBQ i Casa de la Anneli, och som vanligt var vi grymma, om man överser händelsen då vitlöksbröden började brinna. (Om ni nån gång har problem med att tända grillen och bara har smör ev vitlök hemma och ingen tändvätska, så prova det som finns. Kommer garantera att fungera!) I söndags fick vi "trasha hotellrum-stämpel" och igår blev vi pyromaner. Livat värre!

Nä nu måste jag läsa Fredriks blogg - cafe.se!

Omg. Omg. Vilken söndag vi hade! Tiden flög iväg och vi hade så roligt att vi somnade. Men först klockan fem på morgonen och först efter att vissa (känn er träffade!) fört ett sånt oväsen i hotellkorridoren att vi imorse fick böta, och först efter att ha dansat på Mango's, och först efter allmänt kaos. Tack än en gång till Dwayne som gav sin tröja åt mig, jag lovar, du får tillbaka den om två veckor igen! En del gick hem med oss som vanliga människor där vid fyrasnåret på morgonen och andra traskade helt sonika hem själva (gör aldrig om det!). Mina vänner, missade vi Jackson-showen eller var det bara jag?

Nattpizzan var gigantisk och jag fattar inte att jag klarade av hela. Dessutom brände jag tungan på den och det känner jag fortfarande! Mitt knä överlevde med nöd och näppe, men vi får väl se vad han säger imorgon.. Mitt kort blev spärrat på grund av unusual activity, men Jeroen räddade mig. Vad kan man säga mer än att Miami faktiskt är mycket trevligt? Så trevligt att vi bara vill stanna där, vem vill eller orkar jobba liksom? Låt mig bara ligga där på stranden i min hängmatta under mitt älskade palmträd. Och varje kväll kan jag hänga med mina vänner och vi kan bara carpe diema. (Vilket i och för sig betyder att vi måste modifiera Miami Beach en aning, men det löser vi!) 

Snabb sammanfattning av en grym kväll och av fantastiska vänner. Utan vänner funkar det liksom inte. Vad hade man gjort om man stod helt ensam här i världen, vad hade man gjort? Jag börjar redan få lite panik över att vi är halvvägs genom circuiten, vilket iof är underbart bara det, men samtidigt så betyder det att vänner åker härifrån och det vill jag absolut inte.

Nu är det nästan så att jag känner för att börja läsa Mandelas självbiografi men den får nog vänta till imorgon då jag förhoppningsvis inte kommer stupa i säng utan bara lägga mig som vanligt. Håll tummarna inför imorgon, halta Lotta har planerat in ridning på schemat, och det känns ju som om att det kommer gå sisådär. Men knäet har ju överraskat innan och trots att det är väldigt varmt just nu, så har jag smörjt på en hel årsförbrukning av Topricin som förhoppningsvis ska göra underverk. 

Är det nån som vill ha bilder från kvällen så ska jag göra mitt bästa för att få hit dem. Puss på er.

Jag vet inte varför jag aldrig hinner blogga under veckan men lördagarna har börjat bli lite av en tradition.. De två största händelserna den här veckan har väl varit 1) Pappsen Bond har anlänt och 2) Spike stegrade över med mig på och gav mitt vänsterknä en riktig känga när han mosade det mellan dirtroaden och sin egen 600-kiloskropp. 

Jag vet inte riktigt vilken av händelserna som faktiskt är värst.

Skämt åsido; pappsen är mycket trevlig men fortfarande något intimidating, gammal såpaskådespelare som han är. I måndags när jag var ledig åkte jag till Barnes & Noble och köpte på mig böcker för över 100 dollar. Sedan spenderades den lediga dagen med läsning och därefter middag med hela familjen Fuchs (ja, Anneli, vi är nog inräknade där numera, extrabarnen eller nåt!) på The Old Key Lime House som bara är helt fantastiskt. Tisdagen var det hoppning för Ash och ridning inför pappa Bond för mig som stod på schemat och det gick ju relativt bra! I onsdags stegrade ju Monstret över med mig och sen dess har jag varit mer eller mindre handikappad. Värst var nog onsdagskvällen då jag seriöst trodde att alla korsband och ligament var av, jag kunde inte ens ta ett steg utan att nästan börja tjuta, så ont gjorde det. Sen vaknade jag upp nästa morgon, hade inte rört mig ur fläcken under natten, och jag kunde faktiskt linka till badrummet! Framsteg! Sedan dess blir det bara bättre och bättre och ikväll planerar jag att något oren åka in till West Palm och dansa. Vi får väl se så att knäet håller till Mangos i Miami imorgon kväll;)

Nu måste jag byta om och fräscha upp mig. Inför en världscup måste man se något anständig ut. 

Jag tar och skriver ett mellan-inlägg för att ni ska få cliffhanga lite mera på årets-listan. Förhoppningsvis är den klar innan 2012 är slut lol. 

Än en gång sitter jag och väntar på kvällsklassen, och just idag, idag av alla dagar, regnar det. Jag tror inte det har regnat sen strax efter jul, men idag kon det. (Vilket i och för sig var lite skönt men kanske inte just när man ska vara på en framhoppning. Veckorna här är väldigt busy, det ska hängas med svenskor, Fuchs-medlemmar och diverse andra typer, och jag har inte en enda kväll i veckan som inte är uppbokad. Väldigt roligt men också väldigt utmattande, därav bristen på blogginlägg vilket jag ber så hemskt mycket om ursäkt för. Annars hinner det inte hända så mycket. (Det där var en lögn, men jag måste ta en tupplur.)

Cliffhanger II