I'm back in the game! Multitaskar med att blogga och kolla på NCIS och däcka i soffan. Det finns inte så mycket energi kvar i denna gamla kroppen efter en normal vecka hos oss. I tisdags kväll åkte vi till Renegades som är en cowboy bar i west Palm och dansade linedance och red på tjuren.. I onsdags tror jag vi sov tidigt? Torsdags kommer vi inte heller ihåg men vi tror vi tog det lugnt. I fredags var det BBQ dags hos brassarna och då åt jag så mycket kött under 30 minuters tid att jag rullade fram. Mm det var nog det godaste jag nånsin ätit. Sen drack vi lite bål och hade tyngdlyftning av människor och vi lekte slagleken och det var utmattande. Så i lördags fick vi ta det lite lugnare igen och äta glass hemma i soffan. Tror jag. Och sen igår åkte vi till Miami såklart. Och det blev massa margaritas, sallad, Mangos, Twist, Nikki Beach, Mangos, Miami Vice, Mega Pizza, schweizare, rika båtmänniskor, red bulls, Freddan, smitningar, ligga på beachen och nästan en platt Spindelman. Hoppsansa.

Jag går också på gymmet när jag hinner och snart är Brucan tillbaka efter sin tour i Sydafrika, Australien och New Zeeland. Så då kan vi träna som vi brukar igen. Jippiiie

Denna vecka blir busy för oss. Imorgon blir det dinner med M, onsdag PT, torsdag Mangos, fredag middag med E, lördag West Palm förhoppningsvis, och på söndag Players?? Sen däremellan ska ju arbetet skötas. Lol. Hästar som ska hoppas och allt. Ok. Tjideling!

Någon kanske kallar det epic fail. Men det var helt awesome och jag har en ny buddy.

Så jag går bort till en maskin där på gymmet där man ska göra chin ups. Gör ett set och tycker det är lite jobbigt. Kollar på snubben bredvid mig och säger åt honom att han har iallafall bra mycket starkare armar än mig. Han skrattar tillbaka och kollar när jag gör ett set, och så säger han att jag har actually very good arms. Sen börjar vi prata. Först om maskinerna på gymmet och träning, och sen frågar han vart jag är ifrån. "Sverige", säger jag ju då förstås.
"Really!? Thats like my second home!" utbrister han då med entusiasm.
Jag blir ju lite förvånad, men sen berättar han för mig att han är "musician" och har faktiskt spelat både i Friends Arena och på Ullevi i Göteborg. Där borde ju en varningsklocka ringt inne i min svenska hjärna men kopplingssekreteraren var tydligen ute på lunch. Så vi pratar på lite om hur vädret var i Sverige när han var där, och vad jag egentligen gör i Florida. Sen ska han gå vidare, så han räcker fram handen och säger "It was very nice meeting you. I'm Bruce".

Ja. Jag räckte ju fram min hand jag med och presenterade mig. Sen gick han vidare och jag blir lite röd i ansiktet. Hur kan jag inte känna igen en man som varje år klär Expressens löpsedlar varje gång han spelar i Sverige, och är en man nästan större än kungen hemma i Svedala?? (Och sen borde jag ju vetat att han finns i knutarna.)

Sen gick jag till min goda vän Freddan vid en ny maskin och förklarade vad som just hänt. Precis när jag berättat allt tittar jag upp och då vinkar min nye vän till mig från andra sidan gymmet. När Freddan sedan går till sin PT och nye vännen är klar och ska gå hem, kommer han bort till mig än en gång för att säga hejdå. Vi pratar om benstyrka, han ger mig komplimanger om min fysik (på ett gym-vis), han berättar om hur det är där han bor uppe i norr och att de har massa snö vid den här tiden på året, och jag sa att tydligen hade vi massa snö i Sverige men det har smultit bort, och sen ska min nye vän gå hem på riktigt. Så han tar mig i handen än en gång, säger "Hope to see you soon again" och så kindpussar vi tre gånger.
Jag dog lite. Inte för att jag blir så starstruck så enkelt, men jag tror att halva Sveriges befolkning 25+ hade kunnat döda för att ens ta the Boss i handen. Vem vet, kanske har jag fått en ny träningskompis?

Nä. Jag tror jag ska lyssna lite på "Born in the USA" nu. Eller kanske "Streets of Philadelphia".

Hellooo i stugan! Jag är tillbaka i etern än en gång! Nu har min vida vy växlat från vackra men väldigt torra, trevliga norra Kalifornien till ett betydligt sydligare klimat, älskade Florida! Jag och Robban och Cesi landade i torsdags på FLL efter fyra veckor on the road i Del Mar (San Diego), Los Angeles och Las Vegas. I LA hände det mest exciting att Tommy hoppade på min fot och jag tror att jag bröt den, men när jag xrayade den i Las Vegas var den enligt de läkarna inte bruten men den är fortfarande varken bra eller mindre svullen så jag vet faktiskt inte alls vad som händer därnere. På alla dessa västkusttävlingar har jag alltid Linda som häng, och annars vet jag inte riktigt vad vi gjort. Köpt klockor, ätit milkshakes, kört vilse och ummmm svettats. Det var varmt i LA! Jag hade ett par pumpor som jag släpade med mig på alla dessa tävlingar i hopp om att få karva dem, men jag hittade aldrig en kniv och inte heller en medbrottsling. Nu när jag packade till Florida ville jag verkligen ta med de ner för att slutords mitt uppdrag, men båda (vad är oddsen?!) hade blivit lite malätna!! OMG!! Så jag var tvungen att slänga dem... The end of the pumpkins.

Som sagt, nu sitter jag i Wellington och njuter. Veckan som gått har varit fylld med aktiviteter och happenings och imorgon är det Thanksgiving som ska firas , gulligaste Ceasar höll på att hoppa ur bilen av glädje när han såg Ida, och jag har ett hem slash hus igen och värme och palmer och värme och palmer och värme och palmer och vänta nu, VÄRME OCH PALMER!

Jag har två hästapojkar med mig, Spring och Leo. De njuter av att bara vara två som blir ompysslade och gräsade och bortskämda.

Det enda som saknas mig är min dum dummare halva. Min högra hand. Min högersida av Twixen. Siamesen. Tankeläsaren. DEN MÄNNISKAN.
Anneli jag saknar dig. Kom tillbaka till mig. Och till Ceasar.

Idag ska vi prata om skillnaden mellan amerikanska och europeiska tävlingar. (Eller ja, hästlivet i sig.) Jag och Angel diskuterade detta och båda har ju sen länge kommit fram till att vi båda trivs bättre med hästlivet på den amerikanska kontinenten, men då undrar ni kanske varför? Jag tror att det finns två typer av hästmänniskor. Den ena typen älskar livet med hästarna i USA och den andra längtar tillbaka till Europa. Då kanske ni förstår att det finns massiva skillnader. För att dra det stora hela så börjar vi med arbetstiden. I Europa kan du många gånger jobba 12-14 timmar per dag, speciellt på tävling, och visst att det finns lunchtid men den är inte alla gånger som lång om den ens existerar. Jag hade turen att börja min europeiska tour på två oerhört bra ställen. Först på Flyinge där vi alltid hade frukostpaus och en timma lunch, och därefter hos Markus där jag hade frukostpaus och 1h 30 mins lunch. På Flyinge var vi som oftast klara mellan 16-16.30 och hos Markus var vi lite senare, kl 18 skulle allt vara klart. Men sen hölls detta också. Markus ville inte att vi skulle vara klara 18.10 utan prompt 18.00 Sen finns det platser som inte har stolthet i det här, och inte heller vill att personalen stannar så länge. På ett ställe jag var på, i över ett år faktiskt, hände det många gånger att vi inte var klara innan 19-20-tiden på kvällen. Det var inte ofta jag hade ledigt och i slutändan orkade jag inte mer. Fine att vi många gånger hade roligt under arbetstid, men jag var naiv och lite väl överambitiös som trodde att jag tyckte det var okej från min arbetsgivare att vi unga tjugoåringar läts arbeta så som vi gjorde. Det tar på kroppen och det tar på psyket. Visst att jag helt klart och tydligt älskar hästlivet så pass mycket som jag gör men jag har lärt mig den hårda vägen att du kan leva och arbeta med hästarna i ditt liv utan att GÖRA det till ditt liv. Jag ångrar ingenting, allting händer av en orsak, jag hade mycket roligt under tiden och jag växte som människa. Jag tycker fortfarande oerhört mycket om min dåvarande chef och önskar allt gott till det stallet :) Just den situationen jag just beskrev finns i säkert vartannat till vart tredje stall ute i Europa. Absolut inte ovanligt, men det ebbas sakta ut. Bristen på goda hästskötare är stor och idag måste dina arbetsförhållanden vara genügend (kommer inte på vad det heter på svenska!!) för att du ens bör överväga jobbet.
Pengamässigt, läs lön, är inte heller många gånger över minimilönen, visst får du oftast boende och eventuellt tillgång till delad bil men det är inget jobb du gör för att tjäna pengar inför framtiden. Förutom att lönen oftast är låg är du många gånger svart betald och eller utan försäkring.
Men vill du bli tex beridare och rida OS, ta dig ut i Europa, slit järnet av dig och var beredd på många motgångar i blåsigt väder. Kanske en dag har du en medalj runt halsen! Dessutom finns det faktiskt en hel del guldklimpar! (Och en massa andra fördelar som vi ska återkomma till.)

Att arbeta i USA: välkommen till en annan planet!! Här har du ett jobb som har kallats "leka nanny åt rika människors leksaker" men som faktiskt är så mycket mer. Om vi då igen börjar med arbetstider, så är det nästan standard att börja 07 och vara klar 15.30-16 (östkusten) eller börja 08 och vara klar senast 15.30 (västkusten) när det gäller "vanliga" dagar hemma. Pengamässigt är det en annan liga. Framförallt västkusten där du ofta blir bra betald från början och sedan får in extrapengar på saker runt om hästarna, som tex klippning av häst eller tävlingspengar. Du får boende och allt som oftast bil, ibland delad dock. Däremot jobbar många ja svart och många utan försäkring, men det finns nästan alltid möjligheter att ändra detta. Du behandlas väl, stressnivån ligger fyra snäpp under Europa och du har få nog hästar för dig själv att du kan utföra ditt arbete riktigt väl. I grund och botten är det som ett vanligt jobb. Nästan. Lite farligare och du måste vara lite galen. Men det måste du också vara om du är testpilot. Eller kapten på en ubåt. Eller tigerskötare. Eller tennistränare, professionell golfspelare eller bara bodyguard åt Obama. Så ja. Det är som ett vanligt jobb!! ;)

Vad som också skiljer kontinenterna åt är tävlingsdelen. Tävlingarna är större och mycket mer samlade i nivåmått i USA än de är i Europa. Är du trestjärnig ryttare i E så rider du med trestjärniga familjen. Är du en globalryttare så rider du bara på femstjärniga eller globals. Är du en globalryttare i USA kan du förvänta dig att se hunters, ponnys och amatörhästar på alla dina stora tävlingar, för alla samlas på de flesta tävlingarna. Oh herrejesus. Det här blir ett långt inlägg. Jag tror att del två om tävlingsbiten får komma imorgon, det finns SÅÅÅÅ mycket att skriva om.
Vad jag dock vill säga som avslutning är att det finns fördelar och nackdelar med allt. Allt är inte guld som glimmar, men det är rätt snygg mässing!

Au revoir!!

(Btw sprinkle var 7a i wc i Sacramento i helgen som gick, ett ynka tidsfel :( Himla mysigt att se alla igen!!)

Ok ok ok alla som trodde att jag gått och grävt ner mig i jorden, under sker och här är jag igen!! Senast det bloggade var innan Verden ser jag ju nu, och det var ju ehum ganska så länge sen. Verden gick väldigt bra, och efter Verden var det Dobrock där Leo vann GPn och sen var det Gijón Nations Cup och sen blev det också ett par dagar i Sverige och efter Svedala besöket drog vi oss till Lausanne. Och direkt efter hemkomst från Schweiz så packades det om till midnatt, tvätten tvättades, hund togs till veterinärer, hästar packades på och måndag eftermiddag satt jag i Klattes gästrum igen. Den här gången flög Ceasar, Sprinkle, Cash, Tommy och Baronen med mig, och vi var framme i ett hett LA efter tolv timmars outhärdligt lång flygning med Ceasar i bagageutrymmet tisdag lunch. Min födelsedag spenderade jag på ett shoppingmall i LA :) Hästarna kom ut ur karantänen torsdag fm och torsdag kväll anlände vi till allra käraste stallet i San Francisco. Fredag kväll åkte jag ner till Stanford/Palo Alto för att hälsa på Linda, jättemysigt!! I lördags gick jag till gymmet och red till och med tre hästar :) igår var S och red fyra hästar, trevligt! Sen kom även Linda upp för att hälsa på på väg upp mot Oregon, och tja, hela eftermiddagen började galant. Sen gick det väl bara utför kan man kalla det. Inbrott i bilen, pass försvunna, lindas nya läderjacka GONE. Hur fan kan människor vara så jävla egoistiska?! Nog sagt, jag ska iallafall hålla alla ögon öppna.

Idag har jag varit ledig, jag och Ceasar gick till Petco, en nätt liten promenad på 3.6 km ett håll. Sen simmade jag en halvtimme och när jag helt utslagen och vill mest gå och lägga mig trots att klockan bara är 7 pm. Så nu går jag ut med Ceasar och sen däckar jag. Over and out

Åh herre Jesus vad trött man blir av att barbequa flera dagar i rad ! Igår var vi iochförsig inne i Bremen och åt som vanligt, men annars bara suttit hemma och njutit av fina sommarkvällar. Idag var det kaos på jobbfronten. Hästar skulle hoppas, friseras, ridas och dessutom kom hovslagaren och invaderade vår stallgång utan att ens röra våra hästar. Smått kaosartat!! Tur att vi har fått J från Tomteland i Orsa så att vi iallafall är en person till.
Förra lördagen tog vi oss till och med ett helt gäng in till Hamburg och kollade på Bonnie Tyler! N kände gitarristen så jag ordnade med ett nytt jobb som manager åt mig med 450 pund per dag och en Porsche panamera ;) Äh hon var helt grym, vilken röst och vilken show hon satte på trots åldern! Det roligaste var att trots att klockan var våra midnatt, så var det 65plussarna vi fick slåss med om för platserna! :)


I helgen är det Verden, blev tyvärr inget TBIRD som jag faktiskt är lite ledsen över. Jag gillar ju Kanada. Well well, jag såg fram emot att träffa Linda :(
Till verden kommer iaf Ulle, long time no see! Kan nog bli trevligt!

Godnatt

Efter mycket om och men är jag tillbaka i etern igen :) Jag tänkte att ni människor kanske undrade vart jag höll hus nånstans och det kanske inte är det lättaste att förklara men efter alla New York resor med Donald och allt (det berättade jag väl iallafall om?) så har min mesta tid faktiskt spenderats i Tyskland! Eller aah, fast sen var jag ju lite i Chantilly också en helg. Och det är ju faktiskt Frankrike. Men iallafall. Europa!

Så vi har fullt upp här med att jobba european style, läs jobbigt värre och vi är knappt aldrig klara innan 4.30 om vi tar en timmas lunch. Frankrike var nice och det var roligt att träffa alla igen tex Ida, Emma, Karin och Emma plus alla Spooners och övriga amerikanare igen. Det var en kväll där, en viss lördag, då min kära boxgranne B vann globalen och Clark valde att ge Moet & Chandon flaskan till oss svenskar. Man tackar ju absolut inte nej till god och dyr champagne så jag hävde ju i mig en del och sen kan ni ju fråga resterande svenskar om hur bra min nightcheck av fem hästar gick (lugn, jag hade bara två egna och tre skedars!).

Den här veckan blev vi hemma istället för att åka till la coruna i Spanien och det var helt fine. Vi har varit nog busy här och det hade aldrig gått att haft lika kul om jag hade varit i Spanien och Louise här i Tyskland! I måndags var det Bremen besök och det var så vackert! Vi satt på en uteservering i värmen och låtsades att vi var turister utomlands :) I tisdags åkte vi in igen för att gå i gamla stan och turista lite mer och den här gången fick Ceasar följa med och Rob kom även in för en drink. I onsdags gjorde vi fiendepasta med pesto och kollade på film hemma hos L, och igår var det shoppingmallet (nya sängkläder) och därefter BBQ hemma på gården. Meredith hade smugglat in kött från Cali och S gjorde en grym quinoa-röra, R stod för guacamolen och jag och L fixade glass, bär och grädde! Toppen! Idag åskade det på eftermiddagen och vi kände att shoppingmallet var än en gång rätt val! Efter detta åts det amerikanskt på Daisys Diner och nu ligger jag tidigt i säng och bloggar ;)

Nu ska jag sova, lovar att bättra mig! (Om det bara fanns tid att blogga mer!!)

Don och jag i Chantilly, vetcheck

Vackraste Leo!

S the trädkramare!

Bremen

Vackra gamla stan och L i Bremen!

Mys hemma!

NattBBQ!!

Jag tror jag har varit väldigt dålig på att blogga ett tag nu. Det har varit fullt upp hemma i Sverige och nere i Tyskland, men det har varit himla trevligt! För snart en vecka sen flög jag och Donald över till USA igen och hamnade i New York. Don fick, som vanligt för hästar vid inträde i USA, stå i karantän två hela dagar och detta gjordes i Newburgh, NY. Under dessa två dagar får jag som groom inte mer tillträde till hästen än en kvick visit första morgonen för att se på honom. Så det betyder helt enkelt att jag hade två hästfria dagar att slöa runt på!
Första dagen ägnades åt inte mycket alls, fixa min telefon, frukost på Starbucks och en eftermiddag med godis och NCIS på tvn! Dag två bestämde jag och C (hästskötare åt nån fälttävlansryttare som kom från Aachen) att vi skulle fira independenceday inne i New York City! Så vi tog det 80 minuter långa tåget in och sen hamnade vi direkt på Grand Central. Jag tog med mig C på nästan exakt samma turistrunda som jag och Ceasar gjorde förra året i augusti, från Grand Central till Empire State Building, till Times Square och glass i Central Park! Till råga på allt snubblade vi över Chuck Bass' Hotel Empire :)

När dagen började närma sig kväll tog vi oss ner till Hudson River och kollade på de årliga 4th of July-fyrverkerierna som började lite efter 21.00 Stället var packat överallt och så mycket poliser har jag nog aldrig sett förut. Väldigt trevligt, och ännu en sak att kryssa för på hinklistan :) Att sen ta sig tillbaka till stationen var ju ett äventyr i sig för det var folkmassor ÖVERALLT.

I fredags morse blev alla ponnyer utsläppta ur karantänen och Jack Trucker körde mig och Donald upp till vackra men väldigt inconvinienta HH farm i Connecticut. Så här hänger vi nu! På torsdag ska vi flyga tillbaka men tills dess försöker jag skämma bort hästen litegranna och njuta av ledigheten som kommer av att resa med bara en häst. Jag rider tidigt på morgonen, sen går jag upp och sover alternativt kollar på film tills det blir lunch, sen får Don gå ut och beta och efter det tar jag det lugnt igen ett par timmar och sen får han gå på skritten 45 min vid tretiden medans jag gör klart stallet. Klockan fyra är jag klar och då har jag gått till poolen med S eller så har vi åkt och ätit middag, mer finns inte riktigt att göra här i stan. A kom och hälsade på här i lördags och då åt vi middag och gick sen på mallet ett tag.

Jag måste erkänna att det är ganska skönt att bara ha en häst, men jag saknar faktiskt både Louise och Ceasar!

Nu måste jag snooza lite för snart är klockan 12 och då ska jag ju jobba igen :)