Det betyder:

- mindre att gora! 

- kortsemester i Key West!

Forra veckan var ett enda utdraget vantande pa att denna circuiten skulle ta slut. Det kunde liksom inte ga snabbt nog. Jag vet att det sakert finns manga som laser detta nu och som tycker att vi ar bortskamda med livet harborta (fixa naglarna pa lunchen, jobba 8-15, tjana massa pengar, kora runt i Porschen/Range Rovern som stallbil, iphone som jobbtelefon, ligga pa South beach en gang i veckan, poolen efter jobbet osv osv..) men nar man val har insett hur bra det faktiskt ar har sa tycker jag mest bara synd om alla som sliter som djur i Europa med alla tavlingar helg efter helg. Jag menar, vi holl ju pa att krevera efter tva dagar da man borjade 6 am. Och jag tror vi hade tva eller tre dagar da vi slutade efter 5 pm. Not okay. Skamt asido, jag maste helt enkelt inse att jag har blivit Florida-diseased och det ar faktiskt en sjukdom och inte lattja! Sa nar den har circusen antligen tog slut kandes det som att luften fick lite mer syre. Trots det ar det samtidigt sorgligt for hela maffian har splittrats och det finns tre rattor kvar pa skeppet, och det ar jag, Anneli och Sandra. Maria borde dock dyka upp i lagon tid for ett par dagar i solen innan vi drar oss till Kentucky. Och det ar ju faktiskt en hel manad kvar tills dess! Forhoppningsvis dyker Tilda upp har imorgon eftermiddag, that would be aaaaawesome! :)

Well. Det var circuiten det. I sondags var det forhoppningsvis Players for sista gangen och det var da jag och Chrille bestamde oss for att aka till Key West ett par dagar. Tack och lov ar Chrille lika spontan som mig, sa efter en dag pa stranden i Miami och en mandagskvall pa Mangos sa korde vi ner till Key West, utrustade for vatten:) Det var mitt livs forsta "langdistanskorning", fyra timmar, men det var mitt i natten och tja, jag var nagot trott efter Players slash Mangos, men ner kom vi aven fast Chrille inte markte av bilresan sarskilt mycket da han lag och snarkade brevid mig! Jag tror vi var framme nan gang vid 5 pa morgonen, och efter ett kort stopp pa Walgreens (dar expediten tyckte Tampa var det basta stallet i hela Florida, for de hade faktiskt Wal-Mart!) parkerade vi bilen vid vad som visade sig vara Southern Most Point of the Continental US och lade oss for att sova. Det var nagot buckligt och Chrille har valdigt langa ben men RR var ganska rymlig anda och efter att vi fallt ner satena hade vi nog plats! Vid attatiden vaknade vi och gick ut och satte oss vid havet med var frukost och bara njot anda tills turisterna borjade dyka upp. I och med att jag ar sa snall fick jag fota otaliga manniskor och familjer framfor den dar southern most-saken, sa jag och Chrille beslot oss efter ett tag att dra till stranden. Dar dackade vi ett par timmar och sen forflot dagen med att inte gora nanting. Lite akvarium och hajmatning, alligatorer som kunde klappas, revben som brots pa iguaner, stingrockor som ville ata min hand osv osv. Och sen solnedgangen forstas. Amazing. Jag missade ju den lite for jag forsvann for att kopa oss Bahama Mamas, men jag sag den fran kon anda.

  Bahama Mamas ja. De slinker ner himlans latt ska jag saga er. 

Naval. I onsdags akte vi pa Ultimate Adventure-sak pa baten. Chrille var snall nog att lara mig snorklingens alla grunde for jag var verkligen lost. Daremot var han inte lika snall nar vi satt pa jetskin och jag holl pa att flyga av for han vagrade sakta ner, galning! Chill i magen pa hog niva dar, det var grymt kul! Han var i sitt esse! Para-sailingen alskade jag. Fullomligt alskade. Det var nog nat av det haftigaste jag har gjort i hela mitt liv, saaaa fint! Att jag sen tappade en lins nar Johnny Depp dippade oss under vattenyta, det ar en annan historia! Det ska goras om! 

Vi hade ett tavlingsrace med en av ledarna i kayaking ocksa.Vet inte riktigt vem som vann, for ingen av oss deltagare hade vitt mjol i pasen, men jag tror att vi fick till en knapp seger iallafall! (Efter att vi nastan valt lol).

Vi ville inte riktigt aka hem, men han var tungen att borja pa sitt nya jobb och jag var tvungen att rida ponnysar. Jobbigt. Nu ar det dock inte langt kvar till the trip! 133 dagar! 

Igar hade jag och Anneli en saaa mysig kvall! Forst red vi poloponnyerna, and we rocked! Darefter trailade vi pa samma ponnysar, och vi eeeh lat de vinna nar de inte ville ga forbi golfbilen, men det var mysigt anda! Anneli och Lucky klickade och Buffalo var som vanligt min stjarna! Vem vill kopa honom at mig?? Det var sa himla skont att bara ha kul med hastarna och varandra, det kandes som en sommarkvall nar man var 15 och red ut i skymningen bara for att man alskade att rida och pussa pa sin hast. Lovely..!

Darefter ville vi ata pa California Pizza Kitchen. Stangt. Naha, Apple Bees da? Stangt. Pei Wei? Stangt. Va faaaaan. Stanger hela Wellington tidigare for att circuiten slutar?? Vi hamnade pa Bonefish Macs, och de hade iaf bade oppet och god mat!

Jag och Buffalo i full kareta!

Anneli och Lucky stylish!

Och nu sitter jag har, klockan ar 11.15 pa formiddagen och tja, hastarna har vilodag for det regnade och askade lite. For tva timmar sen. Livet for dem ar hart!

Och sa hoppas jag pa att plocka upp Tilda imorgon!! :D

(Vilket i praktiken betyder att jag maste kopa mig en hjalm. Hjalmtvang pa USEF-tavlingar. URK.)

Omg vad tiden gar undan! Har har jag ju inte bloggat pa evigheter! 

Forra lordagen tog jag med mig Maria sa att hon kunde fa spela polo innan hon akte hem och ponnyerna var saa duktiga. Maria forsokte spela med vansterhanden men bade Lucky och Rob sa at henne att det gick inte alls for sig. Buffalo som jag red pa skulle jag kunna kopa pa flacken! Han ar trots sin ungdom, han ar bara tre, sa vandbar, smart och positiv! Nastan enklare an finfina Elideal och Chinchilla hos Mario! Och det ar svart att vara!

Sen var vi pa polomatch i sondags innan Miami. Det ar verkligen den frasigaste sporten av alla, och just denna dagen gick det sa vilt till att det var x antal ryttare som trillade av hitan och ditan! Vi satt dar i graset och njot som bara den, med champagne och vin pa bordet brevid. Hund var ocksa med forstas och han fick med sig en egen poloboll hem! Cattis (som ju ar Annelis van fran borjan men numera en i team AWESOME !!) platade pa som bara den och bilderna blev saaa fina! Hoppas man far se de pa datorn snart!  

Sen var det ju Miami. Nagot kaosartat med hotellet dar i borjan, och som tur var sa kom jag, Erik och Andie dit forst sa att vi fick ett rum med tva sangar och inte bara en! haha! Ibland far man ha turen med sig! Naval efter mangt och mycket kunde vi ta oss ut i den varma natten och direkt till Mangos. Aaaaaaahhh Kuba..!!!! Im just saying, jag vill gifta mig med en kuban! Halva ganget drog pa gayklubb (dar det var morkt och tjejerna konstigt nog var popularast!), Cattis lamnades vind for vag (nastan, jag dansade ju uppe pa overvaningen och Andie drack dyr cola, vi hade henne  under uppsikt!) och Sandra forsvann. Nanstans. Lol. Jag ar nastan heeelt nojd med kvallen forutom med tva saker, och det ena ar att jag missade nagons  "SHOT! SHOT! SHOT!"-upptradande som bor ha varit nagot extra att se haha! 

Nu lamnar vi Miami, och atergar till att fira att THE CIRCUIT IS OVER!! Yiiiihaaaa! Halleluja! Det ska firas, imorgon, med ett besok pa Mangos! Oooopa!!!!

Jag har ridit. Mest hela veckan. Ash har bara ridit nar hon har tavlat. Vad ar det liksom? Aja. Jag kan ju inte klaga pa att jag inte far rida i alla fall. Men nar det ar 30 grader ute och stekande sol sa vore det faktiskt ganska najs att stanna inne i stallskuggan. Att man aldrig ar nojd :)

Nojda ar vi inte heller med att delar av den svenska maffian lamnar oss. Forst var det Poppe. Sen Ck. Sen Maria. Jeroen. Andie. Steph imorgon. Erik tisdag. Anyone forgotten?

Men CIRCUIT is over!!! Och jag ska aldrig jobba med hopphastar igen efter 2012, jag ska resa och sen ska jag bli marinbiolog och sen ska jag kopa mig polohastar och gora mig ett lag med Anneli och Maria! Thats it! 140 dagar kvar tills allt borjar!!! CAN NOT WAIT 

Och nu ska jag sova. Ratt sa trott,. det har varit en laaaaaang  mordarvecka.

Jag ar sjuuuuuk. Jattesjuk. Jag tror inte sondags/mandags-pooler ar jatteokej for forkylningar. Jag tyckte sa synd om mig sjalv tidigare idag att jag akte till Publix och kopte mig en massa Haagen-Dasz (jag ar inte jattefortjust i ben&jerrys, glass ska smaka glass och inte massa kaka och skit) och krop ner i sangen med glass och nasdukar bara for att upptacka att min trostglass inte smakade ett jota..! Besvikelse av hogsta grad! (Och nej, det var inte glasspolackernas fel!)

Sa jag fick noja mig med att titta pa NY Ink med Ami James och hans friends. Och jag maste erkanna att jag blev lite overraskad over hur frustrerad Ami ar i showen, for jag menar, nar vi traffade honom (jaja, traffa som traffa, Anneli och CK hade ju hjartattack dubbelt upp nar jag tatuerade mig pa Miami Ink och han tatuerade i stolen brevid, sa traffa var det nog nastan, BBFs liksom!) sa var han iallafall sa lugn och trevlig. Cool ar han iallafall! Han pucklade hit och dit pa sina anstallda, framfor kunder och i boxningsringen, men det ar ett himla intressant koncept for ett program.

Na nu maste jag ta lite tabletter, vatten och nasdukar sa att jag kanske kan sova. Aaaatjoo!!

Jag borjar blir lite radd for mandagar. Man vet aldrig hur varlden har hunnit andras inom den narmaste vankretsen under natten. Na skamt asido. Vi har valdigt kul. Och vi i Swedish Mafia ar ansvarsfulla (det vet ju alla!), sa om nagon harig foralder eller slakting laser detta kan ni lugnas med nastan fullgott samvete. Hela den har veckan har varit lite sisadar obeskrivlig. Mandag var ju Miami. Tisdag var, eh, Miami och 2 procent Havana, onsdagen var Ft Lauderdale/Miami, (ja ni hor ju, det borde ju vara enklare for mig att bara bosatta mig i Miami sa slipper jag kora sa mycket!) torsdagen ska nog inte namnas sa hogt, klor och the grille racker nog, fredagen var nog relativt lugn vad jag kan minnas...(vad gjorde vi??) och lordagen var ju St Pattys Day som jag absolut inte ville fira for irlandarna ar alltid sa cocky just den har dagen suck. Vi barbequeade istallet i Casa de la Anneli och det var MYCKET trevligare!! Dessutom ville vi ladda infor sondagen och det var ju lika bra det for det visade sig att den insamlade energin skulle komma att behovas.. 

Naja. Kvallen startade lugnt lugnt lugnt. Lite vin hemma hos Anneli och sen bar det av till Players dar vi lyckades fa in Steph pa nagot satt och bara det var ju ett mirakel (tack Andie och Israel!) och sen kunde vi bestalla de forsta daringa margaritaserna, som inte blev de sista. Vi dansade inte sa mycket, bara nar det vankades shockwave-veterinarer, och det ringdes med Dominican Republic istallet, och sa hangdes det  utanfor. Eller inne vid baren. Kvallen gick i alla fall valdigt snabbt forbi och pa morgonen undrade vi nog alla hur det kom sig att Ecuador hade joinat Swedish Mafia nangang under kvallen! Idag var det rehab vid poolen som gallde und no mas!

Jobbmassigt har den har veckan varit fruktansvart jobbig. Jag har haft tva hastar hemma. Och sa har jag ju ridit lite poloponnysar ocksa. Det var svart att bli klar i tid, det sager jag bara. 

Alska palmtrad. 

Besvikelse är nånting alla stöter på genom livet. Mer eller mindre. Det är inte roligt för det, och det gör mig ledsen. Riktigt ledsen.

Jag hade kanslan av att jag ville skriva ett djupt inlagg idag, men tankte att folk bara kommer forbli forvirrade i manader av mitt svammel sa jag skippar det. Kort och koncist koncept istallet.

Jag kanner mig bara tom. Helt tom. Eller kanske inte riktigt. Kanske for fylld? Kanske for overvaldigad? Av vada? Kan man vara overvaldigad av nagonting man inte vet vad det ar? Eller ar det nar man ar sa fylld av nanting som man faktiskt ar tom?  Ar det saknad? Eller langtan? Bade och? Tomhet och fylld till bradden? Saknad? Langtan?

Det  enda jag vet ar att den har kanslan alltid infinner sig varannan mandagkvall. Konstigt.

Jag vet att jag lovade att jag skulle ge mig på ett redigt inlägg idag (eller igår egentligen) men jag sitter här med den där OS-ansökans-saken som bara tar tid, och just nu håller jag på med en backgroundcheck på mig själv genom NCSI's hemsida, gaah. Jag vet ju att jag är en av de få som är grovt kriminella så det behövs ju verkligen på mig lol. Jag som inte ens röker! Aaaaaamerica baby.

Kom precis hem från restaurangen där jag var med Maya och Anneli, och nu känner jag riktigt hur jag försummat min diet två dagar i rad. Igår hade vi nämligen pizza och cola-kväll i Casa de la Anneli och skrattade till Polisskolan (haha love) och idag äta ute. Jag tror inte mitt psyke är fött till att gå på diet. Tidigare idag hoppade både Patches och Chizz GP:n, båda med varsitt ner, men eftersom det bara var åtta nollor så var det okej. Iallafall iom att vi är kvalade till världscupen påå lördag kväll. I tisdags var jag på restaurangen Outback. Inget nämnt och inget glömt tack. Imorgon ska det bbq:as och på lördag världscup som sagt och på söndag är det vad vi alla längtat efter, MIAMI!! Igår red jag sex pållar och det tog musten ur mig, jag behöver en vecka i Miami! Minst!

  En tråkig sak som har hänt i veckan är att allas vår älskade CK flytt landet och landat i Europa igen. Tack för alla roliga och mysiga kvällar

Sen vad som hände i söndags på Players, det hade lika gärna kunnat ha en del i Project X. Hur blev det så sent!? Vad hände?? Players hände, suck... ;) (som jag och Sandra samstämmigt kommenterade, Players bara hände!). För en gångs skull hade jag riktigt roligt där! I söndags började också tekniskt sett the TRIP, resan bokad Miami till Jamaica den 20 augusti!! :D:D:D Jag längar som jag vet inte vad..! ! 165 dagar kvar!! (163 om man räknar med dagarna jag tänkte spendera i Miami!)

CAN NOT WAIT BABY!!

Näää jag orkar inte blogga idag. Utgången på Players igår blev vilt och vildare, så det känns som om jag behöver rehab i form av bio med Maria. Adios amigos, hasta manana. Jag lovar. Typ.