Omg jag vet att jag verkligen inte har varit en flitig uppdaterare. Soorry

Forra helgen var busy. Det borjade liksom med att bade jag och Anneli fick ledigt pa sondag istallet for pa mandag vilket i sig var helt awesome. Sen fortsatte det med att vi saklart skulle till Miami. I vanliga fall brukar vi ju vara en sisadar atta galningar som aker ner, och nu var det darmed lite tystare i bilen efter att gruppen reducerats till tva. Det var ungefar lika tyst som hemvagen fran Miami brukar vara. Men vi tankte nog att det tar vi igen, vi far lata Mangos alska oss lika mycket anda! Sa vi borjade med dinner pa Lincoln Road med Sandra och paron, vilket var en mycket trevlig start pa det hela. Under tiden vi gick fran hotellet till Lincoln blev vi varse om en sak. Alla vi motte holl varandra i handen eller runt midjan. Eller kysstes. Eller nat. Och alla dessa par var alltsa av samma kon konstaterade vi snart. Wtf liksom. Vi hade, precis som Sandras paron, lyckats pricka in Miami Gay Pride Parade 2012 den har helgen. Lol. 

Naval. Efter utsokt italienskt kok drog vi oss ater mot hotellet, an en gang bara pa tu man hand. Sen gick det undan. Dominikaner dok upp, vi slapp som vanligt koa (jag vet inte nar jag sist betalade intrade pa Mangos, existerar liksom inte att jag ska behova betala) in pa Mangos, Krushed dansade pa sa fint sa fint, Janni dumpades hos schweizarna och larde kanna annu fler kubaner pa vagen, medans Anneli yrade Vattern Runt. Jag tror inte ens vi drack mer an en Miami Vice var, sa det blev en nykter kvall (som vanligt bor tillaggas! Hrm hrm.) Det kom med en ros hem som dock vissnade pa vagen, och tja, pa vissa satt varv den har kvallen lyckad och pa andra satt var den bara helt okej. lol. Vaknade upp till solsken och tog oss ut till gayparaden, dar jag traffade pa en av mina vanner fran Cypern-resan jag gjorde med Misu, och nu kan jag kryssa i livsboxen for "Att gora: Ga i gayparad". Jag ska dock tillagga att jag blev ganska mycket tvingad till detta, men pa Eriks vagnar stallde jag upp, han skullle varit sa stolt over mig! 

Sen vet jag inte varfor, men medan hela USAs gaybefolkning rejvade jarnet av sig under kvallen bestamde jag och Anneli oss for att stanna en kvall till pa Mangos och entra var vanliga sondagsbuffe av tropiska vanner, och att sedan kora hem pa morgonen. Sagt och gjort, precis sadar gick det till och vi kom hem till Wellie World vid 04,40... Borjade jobba redan vid sju, for att jag sedan skulle hamta upp finbesok nere i Miami igen vid lunch, och tja, vart lilla gang pa fyra personer hade en mycket trevlig eftermiddag/kvall bestaende av dirtbikar, kaffe och sma grodorna-lektioner. 

Tisdagen var jobbig och trakig och resten av veckan fortsatte sa. Eller tja, jag maste sluta klaga, men jag vill ju bara stanna i Miami!! Equador hjalpte mig nagot i stallet, men var ganska vardelos, nog sagt om det. Igar var det da Mangos igen, och den har gangen stannade vi pa ett hotell precis bakom klubben, awesome plaza det dar. Vi kan nog alla fyra enas om att det var en heelt ok kvall. Eller? Inget galet alls, mer an att jag blev bjuden pa drink av Pitbulls  BFF och larde mig se skillnad pa ID-kort, och extraknackte som dorrvakt. Och lite till. 

 Sorgen att lamna Miami var som vanligt outhardlig , tur var val att Maria pallrat sig tillbaka till Estados Unidades! Det kan behovas lite frisk luft speciellt nar nya Laura och Omar haller igang som de gor, for dar ar det rent outhardligt att vara femte hjulet! Lol. Dessutom ska det bli ordning i stallet igen, djur ska klippas och lindor ska tvattas och det ska val borja packas mot Kentucky, sakta men sakert. Jag har borjat  forsoka distansera mig sjalv lite nar det galler Florida. Jag menar, palmtrad ar ju bara kala stammar och lite blad pa toppen? Mangos ar val en bar som alla andra, finns sakert nan ny bar jag kan bli stammis pa som ar lika bra och med lika roliga manniskor. Kanadensare ar sakert snyggare och roligare an kubaner, medans Lake Ontario sakert ger mer havskansla an Atlanten it self. Och jag menar, vem behover varme?? Eller sol? Nej tack, hellre vintertacken och mossa. Jajamen. 

BULLSHIT!! Who the hell am I trying to fool?! Lat mig inte aka, jag vill inte lamna Florida, jag vill inte lamna Miami...!!!!!!!!!!!!!!!!!

May 5th narmar sig i en kuslig fart. Mitt hjarta kommer brista sa fort vi satter oss i bilarna. 

Nu ar det inte langt kvar. Jag vill INTE aka harifran. Jag vagrar. Kan jag vagra? Jag flyttar till Miami och tar Anneli med mig. Jajamensan. Jag VAGRAR lamna Miami bakom mig, uppfattat?? 

Sa. Nu till fragan. Ar det nan som har jobb at oss in Miami? Lagenhet? Gront kort? 

Det hander liksom aldrig. Jag lider av somnbrist. Mamma skulle ha formanat mig en massa ganger om om hur jag maste sova ordentligt. Nu ar klockan 22 och jag sitter har och bloggar istallet for att sova. Idag kan vi skylla det pa Anneli (hihi). Naval hastarna blev vaccinerade igar sa det var ingen ridning pa schemat idag, vi hangde mest bara runt, borstade lite djur och satte de pa skritten. That was it. Sa spannande var det. Sen akte vi till poolen, och sen kopte jag en till resvaska. Oh yeah. Imorgon ska det ridas pa allvar. Holiday is over. Holiday. Is. Over. Gaaah. 

Godnatt. 

men jag har precis varit pa WALMART av alla stallen och kopt mina tre grisar varsin plyschgroda, sa nu orkar jag inte mer. Veckan har konstigt nog varit busy utan Anneli, paskmiddagar pa Little Ranches, Mangos och kubaner, stranden i Lake Worth och nu da Walmart och Tacobell. Och dessutom bli intervjuad av NBC, det tar pa krafterna! 

En liten del av dagens blogginlagg maste jag dock skanka till Camilla Enemark, en av Danmarks framsta ryttare, som i dagarna gick bort i sviterna av en hjarntumor. Hon hade varit sjuk sedan 2006 och klarade av att rida ett Europamasterskap med kemo i kroppen halvaret innan hon dog, fantastiskt stark kvinna. Jag vet av personlig erfarenhet hur fruktansvard den har javla cancern ar, och jag tanker pa Camillas familj och vanner, for jag vet hur jobbigt det ar for dem nu. Det ar sorgligt, Camilla blev bara 31 ar gammal, och drabbades av sjukdomen som 25-aring. Det borde inte vara tillatet. Vila i frid. 

Jag lovar, den har kommer bli stor!! Jag alskar den och blir bara SAAAA glad nar jag hor den!

Det betyder:

- mindre att gora! 

- kortsemester i Key West!

Forra veckan var ett enda utdraget vantande pa att denna circuiten skulle ta slut. Det kunde liksom inte ga snabbt nog. Jag vet att det sakert finns manga som laser detta nu och som tycker att vi ar bortskamda med livet harborta (fixa naglarna pa lunchen, jobba 8-15, tjana massa pengar, kora runt i Porschen/Range Rovern som stallbil, iphone som jobbtelefon, ligga pa South beach en gang i veckan, poolen efter jobbet osv osv..) men nar man val har insett hur bra det faktiskt ar har sa tycker jag mest bara synd om alla som sliter som djur i Europa med alla tavlingar helg efter helg. Jag menar, vi holl ju pa att krevera efter tva dagar da man borjade 6 am. Och jag tror vi hade tva eller tre dagar da vi slutade efter 5 pm. Not okay. Skamt asido, jag maste helt enkelt inse att jag har blivit Florida-diseased och det ar faktiskt en sjukdom och inte lattja! Sa nar den har circusen antligen tog slut kandes det som att luften fick lite mer syre. Trots det ar det samtidigt sorgligt for hela maffian har splittrats och det finns tre rattor kvar pa skeppet, och det ar jag, Anneli och Sandra. Maria borde dock dyka upp i lagon tid for ett par dagar i solen innan vi drar oss till Kentucky. Och det ar ju faktiskt en hel manad kvar tills dess! Forhoppningsvis dyker Tilda upp har imorgon eftermiddag, that would be aaaaawesome! :)

Well. Det var circuiten det. I sondags var det forhoppningsvis Players for sista gangen och det var da jag och Chrille bestamde oss for att aka till Key West ett par dagar. Tack och lov ar Chrille lika spontan som mig, sa efter en dag pa stranden i Miami och en mandagskvall pa Mangos sa korde vi ner till Key West, utrustade for vatten:) Det var mitt livs forsta "langdistanskorning", fyra timmar, men det var mitt i natten och tja, jag var nagot trott efter Players slash Mangos, men ner kom vi aven fast Chrille inte markte av bilresan sarskilt mycket da han lag och snarkade brevid mig! Jag tror vi var framme nan gang vid 5 pa morgonen, och efter ett kort stopp pa Walgreens (dar expediten tyckte Tampa var det basta stallet i hela Florida, for de hade faktiskt Wal-Mart!) parkerade vi bilen vid vad som visade sig vara Southern Most Point of the Continental US och lade oss for att sova. Det var nagot buckligt och Chrille har valdigt langa ben men RR var ganska rymlig anda och efter att vi fallt ner satena hade vi nog plats! Vid attatiden vaknade vi och gick ut och satte oss vid havet med var frukost och bara njot anda tills turisterna borjade dyka upp. I och med att jag ar sa snall fick jag fota otaliga manniskor och familjer framfor den dar southern most-saken, sa jag och Chrille beslot oss efter ett tag att dra till stranden. Dar dackade vi ett par timmar och sen forflot dagen med att inte gora nanting. Lite akvarium och hajmatning, alligatorer som kunde klappas, revben som brots pa iguaner, stingrockor som ville ata min hand osv osv. Och sen solnedgangen forstas. Amazing. Jag missade ju den lite for jag forsvann for att kopa oss Bahama Mamas, men jag sag den fran kon anda.

  Bahama Mamas ja. De slinker ner himlans latt ska jag saga er. 

Naval. I onsdags akte vi pa Ultimate Adventure-sak pa baten. Chrille var snall nog att lara mig snorklingens alla grunde for jag var verkligen lost. Daremot var han inte lika snall nar vi satt pa jetskin och jag holl pa att flyga av for han vagrade sakta ner, galning! Chill i magen pa hog niva dar, det var grymt kul! Han var i sitt esse! Para-sailingen alskade jag. Fullomligt alskade. Det var nog nat av det haftigaste jag har gjort i hela mitt liv, saaaa fint! Att jag sen tappade en lins nar Johnny Depp dippade oss under vattenyta, det ar en annan historia! Det ska goras om! 

Vi hade ett tavlingsrace med en av ledarna i kayaking ocksa.Vet inte riktigt vem som vann, for ingen av oss deltagare hade vitt mjol i pasen, men jag tror att vi fick till en knapp seger iallafall! (Efter att vi nastan valt lol).

Vi ville inte riktigt aka hem, men han var tungen att borja pa sitt nya jobb och jag var tvungen att rida ponnysar. Jobbigt. Nu ar det dock inte langt kvar till the trip! 133 dagar! 

Igar hade jag och Anneli en saaa mysig kvall! Forst red vi poloponnyerna, and we rocked! Darefter trailade vi pa samma ponnysar, och vi eeeh lat de vinna nar de inte ville ga forbi golfbilen, men det var mysigt anda! Anneli och Lucky klickade och Buffalo var som vanligt min stjarna! Vem vill kopa honom at mig?? Det var sa himla skont att bara ha kul med hastarna och varandra, det kandes som en sommarkvall nar man var 15 och red ut i skymningen bara for att man alskade att rida och pussa pa sin hast. Lovely..!

Darefter ville vi ata pa California Pizza Kitchen. Stangt. Naha, Apple Bees da? Stangt. Pei Wei? Stangt. Va faaaaan. Stanger hela Wellington tidigare for att circuiten slutar?? Vi hamnade pa Bonefish Macs, och de hade iaf bade oppet och god mat!

Jag och Buffalo i full kareta!

Anneli och Lucky stylish!

Och nu sitter jag har, klockan ar 11.15 pa formiddagen och tja, hastarna har vilodag for det regnade och askade lite. For tva timmar sen. Livet for dem ar hart!

Och sa hoppas jag pa att plocka upp Tilda imorgon!! :D

(Vilket i praktiken betyder att jag maste kopa mig en hjalm. Hjalmtvang pa USEF-tavlingar. URK.)

Omg vad tiden gar undan! Har har jag ju inte bloggat pa evigheter! 

Forra lordagen tog jag med mig Maria sa att hon kunde fa spela polo innan hon akte hem och ponnyerna var saa duktiga. Maria forsokte spela med vansterhanden men bade Lucky och Rob sa at henne att det gick inte alls for sig. Buffalo som jag red pa skulle jag kunna kopa pa flacken! Han ar trots sin ungdom, han ar bara tre, sa vandbar, smart och positiv! Nastan enklare an finfina Elideal och Chinchilla hos Mario! Och det ar svart att vara!

Sen var vi pa polomatch i sondags innan Miami. Det ar verkligen den frasigaste sporten av alla, och just denna dagen gick det sa vilt till att det var x antal ryttare som trillade av hitan och ditan! Vi satt dar i graset och njot som bara den, med champagne och vin pa bordet brevid. Hund var ocksa med forstas och han fick med sig en egen poloboll hem! Cattis (som ju ar Annelis van fran borjan men numera en i team AWESOME !!) platade pa som bara den och bilderna blev saaa fina! Hoppas man far se de pa datorn snart!  

Sen var det ju Miami. Nagot kaosartat med hotellet dar i borjan, och som tur var sa kom jag, Erik och Andie dit forst sa att vi fick ett rum med tva sangar och inte bara en! haha! Ibland far man ha turen med sig! Naval efter mangt och mycket kunde vi ta oss ut i den varma natten och direkt till Mangos. Aaaaaaahhh Kuba..!!!! Im just saying, jag vill gifta mig med en kuban! Halva ganget drog pa gayklubb (dar det var morkt och tjejerna konstigt nog var popularast!), Cattis lamnades vind for vag (nastan, jag dansade ju uppe pa overvaningen och Andie drack dyr cola, vi hade henne  under uppsikt!) och Sandra forsvann. Nanstans. Lol. Jag ar nastan heeelt nojd med kvallen forutom med tva saker, och det ena ar att jag missade nagons  "SHOT! SHOT! SHOT!"-upptradande som bor ha varit nagot extra att se haha! 

Nu lamnar vi Miami, och atergar till att fira att THE CIRCUIT IS OVER!! Yiiiihaaaa! Halleluja! Det ska firas, imorgon, med ett besok pa Mangos! Oooopa!!!!

Jag har ridit. Mest hela veckan. Ash har bara ridit nar hon har tavlat. Vad ar det liksom? Aja. Jag kan ju inte klaga pa att jag inte far rida i alla fall. Men nar det ar 30 grader ute och stekande sol sa vore det faktiskt ganska najs att stanna inne i stallskuggan. Att man aldrig ar nojd :)

Nojda ar vi inte heller med att delar av den svenska maffian lamnar oss. Forst var det Poppe. Sen Ck. Sen Maria. Jeroen. Andie. Steph imorgon. Erik tisdag. Anyone forgotten?

Men CIRCUIT is over!!! Och jag ska aldrig jobba med hopphastar igen efter 2012, jag ska resa och sen ska jag bli marinbiolog och sen ska jag kopa mig polohastar och gora mig ett lag med Anneli och Maria! Thats it! 140 dagar kvar tills allt borjar!!! CAN NOT WAIT 

Och nu ska jag sova. Ratt sa trott,. det har varit en laaaaaang  mordarvecka.