Jag lovar, den har kommer bli stor!! Jag alskar den och blir bara SAAAA glad nar jag hor den!

Det betyder:

- mindre att gora! 

- kortsemester i Key West!

Forra veckan var ett enda utdraget vantande pa att denna circuiten skulle ta slut. Det kunde liksom inte ga snabbt nog. Jag vet att det sakert finns manga som laser detta nu och som tycker att vi ar bortskamda med livet harborta (fixa naglarna pa lunchen, jobba 8-15, tjana massa pengar, kora runt i Porschen/Range Rovern som stallbil, iphone som jobbtelefon, ligga pa South beach en gang i veckan, poolen efter jobbet osv osv..) men nar man val har insett hur bra det faktiskt ar har sa tycker jag mest bara synd om alla som sliter som djur i Europa med alla tavlingar helg efter helg. Jag menar, vi holl ju pa att krevera efter tva dagar da man borjade 6 am. Och jag tror vi hade tva eller tre dagar da vi slutade efter 5 pm. Not okay. Skamt asido, jag maste helt enkelt inse att jag har blivit Florida-diseased och det ar faktiskt en sjukdom och inte lattja! Sa nar den har circusen antligen tog slut kandes det som att luften fick lite mer syre. Trots det ar det samtidigt sorgligt for hela maffian har splittrats och det finns tre rattor kvar pa skeppet, och det ar jag, Anneli och Sandra. Maria borde dock dyka upp i lagon tid for ett par dagar i solen innan vi drar oss till Kentucky. Och det ar ju faktiskt en hel manad kvar tills dess! Forhoppningsvis dyker Tilda upp har imorgon eftermiddag, that would be aaaaawesome! :)

Well. Det var circuiten det. I sondags var det forhoppningsvis Players for sista gangen och det var da jag och Chrille bestamde oss for att aka till Key West ett par dagar. Tack och lov ar Chrille lika spontan som mig, sa efter en dag pa stranden i Miami och en mandagskvall pa Mangos sa korde vi ner till Key West, utrustade for vatten:) Det var mitt livs forsta "langdistanskorning", fyra timmar, men det var mitt i natten och tja, jag var nagot trott efter Players slash Mangos, men ner kom vi aven fast Chrille inte markte av bilresan sarskilt mycket da han lag och snarkade brevid mig! Jag tror vi var framme nan gang vid 5 pa morgonen, och efter ett kort stopp pa Walgreens (dar expediten tyckte Tampa var det basta stallet i hela Florida, for de hade faktiskt Wal-Mart!) parkerade vi bilen vid vad som visade sig vara Southern Most Point of the Continental US och lade oss for att sova. Det var nagot buckligt och Chrille har valdigt langa ben men RR var ganska rymlig anda och efter att vi fallt ner satena hade vi nog plats! Vid attatiden vaknade vi och gick ut och satte oss vid havet med var frukost och bara njot anda tills turisterna borjade dyka upp. I och med att jag ar sa snall fick jag fota otaliga manniskor och familjer framfor den dar southern most-saken, sa jag och Chrille beslot oss efter ett tag att dra till stranden. Dar dackade vi ett par timmar och sen forflot dagen med att inte gora nanting. Lite akvarium och hajmatning, alligatorer som kunde klappas, revben som brots pa iguaner, stingrockor som ville ata min hand osv osv. Och sen solnedgangen forstas. Amazing. Jag missade ju den lite for jag forsvann for att kopa oss Bahama Mamas, men jag sag den fran kon anda.

  Bahama Mamas ja. De slinker ner himlans latt ska jag saga er. 

Naval. I onsdags akte vi pa Ultimate Adventure-sak pa baten. Chrille var snall nog att lara mig snorklingens alla grunde for jag var verkligen lost. Daremot var han inte lika snall nar vi satt pa jetskin och jag holl pa att flyga av for han vagrade sakta ner, galning! Chill i magen pa hog niva dar, det var grymt kul! Han var i sitt esse! Para-sailingen alskade jag. Fullomligt alskade. Det var nog nat av det haftigaste jag har gjort i hela mitt liv, saaaa fint! Att jag sen tappade en lins nar Johnny Depp dippade oss under vattenyta, det ar en annan historia! Det ska goras om! 

Vi hade ett tavlingsrace med en av ledarna i kayaking ocksa.Vet inte riktigt vem som vann, for ingen av oss deltagare hade vitt mjol i pasen, men jag tror att vi fick till en knapp seger iallafall! (Efter att vi nastan valt lol).

Vi ville inte riktigt aka hem, men han var tungen att borja pa sitt nya jobb och jag var tvungen att rida ponnysar. Jobbigt. Nu ar det dock inte langt kvar till the trip! 133 dagar! 

Igar hade jag och Anneli en saaa mysig kvall! Forst red vi poloponnyerna, and we rocked! Darefter trailade vi pa samma ponnysar, och vi eeeh lat de vinna nar de inte ville ga forbi golfbilen, men det var mysigt anda! Anneli och Lucky klickade och Buffalo var som vanligt min stjarna! Vem vill kopa honom at mig?? Det var sa himla skont att bara ha kul med hastarna och varandra, det kandes som en sommarkvall nar man var 15 och red ut i skymningen bara for att man alskade att rida och pussa pa sin hast. Lovely..!

Darefter ville vi ata pa California Pizza Kitchen. Stangt. Naha, Apple Bees da? Stangt. Pei Wei? Stangt. Va faaaaan. Stanger hela Wellington tidigare for att circuiten slutar?? Vi hamnade pa Bonefish Macs, och de hade iaf bade oppet och god mat!

Jag och Buffalo i full kareta!

Anneli och Lucky stylish!

Och nu sitter jag har, klockan ar 11.15 pa formiddagen och tja, hastarna har vilodag for det regnade och askade lite. For tva timmar sen. Livet for dem ar hart!

Och sa hoppas jag pa att plocka upp Tilda imorgon!! :D