Jag har haft en busy dag igen, inget sova blir det! Upp vid halv sju, ut med hunden och sedan iväg med syrran på studiebesök på hennes och R's skola, vilket var definitivt värt besväret. En actionfylld dag blev det med brandlarm och tjohejsan blandat med en tur till ICA och svenskalektioner. Därefter skrevs det ut biljetter, kablar köptes och inga linser dök upp. (Vilket är fruktansvärt, för de kommer komma imorgon och då är jag inte här. Lensway hade en 24-timmars garanti och det gäller tydligen inte mig!! Jag förstår inte vad företagen idag har emot mig.)

Imorgon ska jag ta mig med flygbussen ut till Skavsta, för jag kan liksom inte säga nej. En sista europeisk tävling, en sista! ;)) Myser faktiskt lite vid tanken på garagestallar och inomhushall, men fasar vid tanken på att jobba hemma i kylan. Men så länge är det ju inte, och överlag med folk som jag gillar, så jihaa lets go! Tyskland/Holland/Österrike, here I come.

 Globen hade ju inte varit helt fel det heller, men biljetterna som Paulina vann har fått vandra vidare eftersom Paulina herself inte var available. (Och inte jag heller.) Önskar dock alla vänner som är där att de har det grymt roligt;) Det hade ju i och för sig varit en upplevelse i sig att få se Roffe the man komma farandes i VIP-bil och med poliseskort!

Mina Converse låter tydligen som en jordbävning härinne enligt syrran. De har party i torktumlaren, all alone. Jag vågar liksom inte riskera att gå med blöta skor till flyget, men undrar lite under mitt lugna yttre om de faktiskt kommer börja smälta som syrran skrämmer mig med. Någon som vet? 

Åh saffransbullar är så gott och jaaa det vill jag baka! Anneli, har ni hittat saffran!?

Precis kommit hem från en svensk nagelsalong som jag inte ens skulle rekommendera min värsta fiende. Brukar det verkligen ta 3 timmar att göra nagarna? Assså jag vet ju att jag är nybörjare på det här med naglar, men jag tyckte det var lite orealistiskt att behöva ha min rumpa på en och samma plats en ansenlig mängd tid, när det finns en massa annat jag hade behövt göra innan mitt barnvaktande. (Japp, du läste rätt, jag sitter barnvakt. Med riktiga barn, av kött och blod. Och det är dessutom inte ett utan två stycken. Dubbelt upp alltså. ) Imponerad? Tydligen är det sagt att jag ska byta blöja på den ena också, men det är ju verkligen inte min grej och kommer aldrig vara, så jag håller tummar och tår samt ber till ödet att Bodil ska hinna hit innan klockan sju då det ska göras, plus att Hugo håller sig så att det inte måste göras innan utsatt tid!

Alla vet ju att det här med barn inte riktigt är mitt huvudämne, så det är bäst att jag återgår till passningen av de två faktiskt ganska snälla barnen, så att jag har nån koll. Mera om mina naglar senare!

Wish me luck!

Så jag har precis skypat med världens bästa Anneli och nu börjar allting kännas bättre! Imorgon ska jag ta tag i körningen igen och det känns på något sätt mycket säkrare efter Porschar, Hondor och Passater som blivit ofrivilliga övningsoffer! Ska till och med nästan bli kul, trots att jag måste köra mitt i morgontrafiken! Sen ska jag göra lite teori och plugga på bra, jogga med hunden och plugga lite till. Boka flygbiljett??

Gah sen måste jag ju ringa ambassaden igen. Om det är någon som vill räkna hur många gånger ordet ambassad skrivits i min blogg, feel free. Har du tur vinner du ett paket Dextrosol. 

 Det där förresten med att jogga i Sverige fick ju nästan mig att stupa. Tror jag var ute i 25 minuter, men halsen brann av kalluften och ryggen värkte. Jag drog slutsatsen att joggning i Sverige inte är bra, men ett måste om jag nu ska ta mig ner till min målvikt trots svensk god mat. Här har de dessutom inte frukostförpackad grekisk yoghurt, så om nåt strular till dieten så skyller vi på detta faktum! Jag tror inte att jordgubbsfil är lika nyttigt. Konstigt. 

Godnatt, nu ska jag krypa ner och sova in lite energi, för sen är det en tidig morgon och jag undrar herregu' om jag kommer upp. Mentalt alarm, mentalt alarm.. Mentalt alarm!! (Varför funkar det så bra på tävling??) 

Det vanns i alla fall en klass i Wien, Jump&Drive, enjoy resan till seger haha:

  Duktig Atlantica! (och Geffe)

Trötthet brukar vara något man slås av när man har gjort väldigt mycket och väldigt ansträngande saker. Jag har liksom inte gjort någotdera, förutom allt det här resandet och ridandet och bilåkandet. Men det ska inte ta så pass länge att återhämta sig från. Kan man få sin jetlag en vecka i efterskott? Jag känner mig verkligen lat som inte gör mer än pluggar (nåja) och går ut med hunden. Men det tar liksom bara stopp. Vad hände med den där energin jag hade till övers för att par år sen? Vad jag vet har jag varken sålt av den eller gett bort den som gåva. På vägen hit till Sverige tryckte jag i mig 1 ½ Dextrosol-paket innan start och somnade ändå innan säkerhetschecken var genomgången och vaknade inte förrän flygplanet dunsade i marken hemma i Sverige. Hur är det ens möjligt!?

Jag vet liksom inte vad jag vill. Allt stod så klart förra året men har hunnit ändra sig så många gånger sen dess. Jag måste helt enkelt inse att mitt liv aldrig kommer bli som jag tänkt mig. En väldigt klok människa sa till mig i veckan att jag måste fortfarande göra det jag vill själv med mitt liv och inte försöka att leva upp till alla andras förväntningar - mycket klokt sagt, men jag försöker ju och det blir liksom aldrig riktigt bra. Jag hittar aldrig hem liksom. Bring me home baby bring me home. 

Florida, I miss you! Helgen i Wien var väldigt rolig och jag kan mycket väl tänka mig att tillbringa ett par veckor så då och då, inomhustävlingar är mysfaktor, men så fort vi kom till Holland så insåg jag varför jag inte vill jobba med hästar i Europa längre. Bara att jobba till klockan sex var ju rena ramen döden och då hade jag ändå en ryttare som hjälpte till ända tills sista minuten, så jag fattar inte hur jag stått ut innan. Jag menar, rida ett par hästar om dagen och göra i ordning ett par funkar också, men européerna gör allt så överambitiöst. Som en tjej där i Holland, hon hade 11 hästar själv och hon tog ut alla två gånger. Två gånger! Det är 22 hästar att göras själv, och jag blir matt av bara tanken. oh my gosh vad jobbigt. Mexaren hos Ash som suckar om jag tar ut mina 3 hästar en andra gång på eftermiddagen, han skulle fått en hjärtinfarkt om han var tvungen att jobba så hårt. Sen har vi inte ens tagit med kylan i beräkningen, eller mörkret som sänker sig redan vid fyratiden. Nä, jag gör gärna gästspel nu och då med Geffe, men Florida, you're my best friend! 

(Det allra bästa vore ju att få över Geffe och sex stycken hästar till Florida, plus en Paulina, så skulle vi må gott i alla våra dagar. För det skulle jag till och med kunna arbeta för lägre lön och en timma mer om dagen. Dream on baby, dream on.)

Alltsa, jag sitter i ett land där de inte har a pa tangentborden, och ett land där allt är platt. Imorgon bär det av mot Sverige och det var väl bra det. Meningen var att vi skulle ha gjort Wieze den här helgen, men nu blev det inte sa, sa istället aker jag hem sa att jag ev kan komma tillbaka till Salzburg. Well, jag känner mig nügorlunda busy och undrar lite langsamt om vad som betecknar ett normalt liv. Sen i september har jag varit i schweiz, Ryssland, Holland, Schweiz, Sverige, USA, Österrike, Holland och nu tva manader senare ska jag ta mig tillbaka till Sverige allsta, innan det blir en ny runda med Holland, Österrike, Holland/Sverige eller USA, eller alltihop--- gaaah. Nog för att jag alltid har varit nagot av en vagabond men det har börjar nästan tära pa mig! Phu! 

Naväl. Tävlingen i Wien gick halvt om halvt, lite stolpe ut för det mesta och underlaget var verkligen inte det bästa vilket gjorde att Chicken inte gick och vann som han hade kunnat göra. Jag och Geffe trimmade hästarna tillsammans varje morgon, jag red normalt sett fram eller galopperade av de sista tio minutrarna, men sista tävlingsdagen red jag Chicken helt medans han red Bleeker, sedan sa han helt sonika att jag kunde rida stoet ocksa medans han tog ner Bleeker till stallet. Sa där satt jag och red vidare och han gick hem med hästen. Brukar det liksom inte vara tvärtemot?? Groomen tar hem hästen till stallet och ryttaren rider pü?? Alltsa, den här mannen är sa soft och fantastisk, jag har verkligen försökt att hitta nagot fel pa honom eller vad han gör, men det GAR liksom inte! Flawless Geffe ska han fa heta numera. Idag när vi satt och red pa Atlantica och Cameron nämnde han att "Jag tar nog och klipper en idag" och jag sa att han borde utnyttja mig medans jag ännu är kvar och erbjöd mig därför att klippa. "Nä, jag vill inte göra resten av jobbet, det är trükigt." Haha, ville verkligen ha ett kort pa honom när han klippte, men mitt batteri tog slut innan jag hann göra nat at saken.. När han sedan var klar förvünade han mig ännu mer, han ställde sig och började rykta pü djuret! Klockan 17.15 I mean, WTF? Guldstjärna till honom, 20 günger om! Utan honom hade jag inte kunnat blogga heller, tur att han ärr sa snäll att jag für lüna laptopen. Dessutom fick jag en kaffe och en KinderBueno till lunch, mina kilon jag tappade i Wellington kommer jag snart hitta igen:( Men gott var det.

 Nu ska jag ga och sova. Och packa...faan det glömde jag.. URK.

Ok. Nu sitter jag här, lite halvt pissesur och med trötthet gnagandes bakom ögonen. Låt mig sova! 

Klockan är ganska exakt 17.00 här i Amsterdam och jag bloggar i väntan på att få boarda Austrian Airlines-planet som ska ta mig till Wien. Utanför börjar det redan bli mörkt, och det hade kanske varit okej om palmerna hade vajat i hettan utanför men så är nu inte fallet. Istället har jag fått ringa till Geffe och bett honom om jacka! Han lovade ta med en massa åt mig så att jag slapp frysa, tack! 

Hur ska jag klara mig utan palmerna, gatorserna och porschen!? Hur ska Anneli Ensten klara sig utan mig när hon går över gatan? Gaaah jag saknar solen. Nä jag och solen måste återförenas snart! 

So West Palm Beach, jag saknar dig! Hästarna klarar sig nog, så nära känner jag de inte än. Hugo klarar sig definitit om än med mutter mutter. Ash kommer aldrig orka rida alla hästar utan mig där, så de ska köpa en treadmill. Ooopa! 

Inlägget blev inte fantastiskt, för min dator klantade sig och nu är det time for boarding! Happy landing, som mamma

Kom precis hem från gymmet, där jag ärligt talat inte gjorde mitt allra bästa. Det är dock svårt att vara koncentrerad om man har latmaskar med sig;) Anneli gymnarkoman saknas och vi får hoppas att hon inte fastnar med snorkeln i hajmunnen, för då kommer jag aldrig bli tight n' light! Att äta japanskt hjälper ju inte det heller, trots att det var väldigt nice, och att äta frozen yoghurt är kanske inte heller det bästa, men jag följde helt enkelt the flow. (Det kanske inte heller är så att jag är den som protesterar allra vildast mot såna förslag, men man tycker ju kanske att jag hade kunnat opponera mig lite?) Opponent eller inte, Loca People är en bra låt!

Idag hade vi träning borta hos GnC-arna och dra mig på TRISSOR vilket ställe de har! Det är inte så att det är snyggast eller exklusivast i hela Wellington, cause I'm sure there's even better places, men det här var bara HELT I MIN SMAK! Palmer rumt hela ridbanan, midigt litet hus i mitten av sanden, sponsorhinder överallt, rött grus och fontäner på vägen tiill ridbanan, automatstyrd grind in till banan osv. Färgerna var helt perfekta tillsammans med gruset! Jag tycker ju att de flesta Wellington-stall är helt fantastiskt fina, men ljusgult blir i längden lite tråkigt. Det här placet var inte tråkigt!

  Tur att jag ska dit imorgon med så att jag kan insupa mitt framtida stall lite mer! 

Nu har jag ridit igenom alla Ash's hästar btw, för idag red jag Pach också. Alla boxar i-klickade! På lördag ska jag med Kate och Aaron på middag, längtar!! 

Och på söndag är Anneli här igen, på måndag kommer Louise!!! ;) We like!

Oh ja, biljett till Wien fixad också. Orka egentligen. Men nu är det gjort i alla fall. Geffe blir glad.