Det vanns i alla fall en klass i Wien, Jump&Drive, enjoy resan till seger haha:

  Duktig Atlantica! (och Geffe)

Trötthet brukar vara något man slås av när man har gjort väldigt mycket och väldigt ansträngande saker. Jag har liksom inte gjort någotdera, förutom allt det här resandet och ridandet och bilåkandet. Men det ska inte ta så pass länge att återhämta sig från. Kan man få sin jetlag en vecka i efterskott? Jag känner mig verkligen lat som inte gör mer än pluggar (nåja) och går ut med hunden. Men det tar liksom bara stopp. Vad hände med den där energin jag hade till övers för att par år sen? Vad jag vet har jag varken sålt av den eller gett bort den som gåva. På vägen hit till Sverige tryckte jag i mig 1 ½ Dextrosol-paket innan start och somnade ändå innan säkerhetschecken var genomgången och vaknade inte förrän flygplanet dunsade i marken hemma i Sverige. Hur är det ens möjligt!?

Jag vet liksom inte vad jag vill. Allt stod så klart förra året men har hunnit ändra sig så många gånger sen dess. Jag måste helt enkelt inse att mitt liv aldrig kommer bli som jag tänkt mig. En väldigt klok människa sa till mig i veckan att jag måste fortfarande göra det jag vill själv med mitt liv och inte försöka att leva upp till alla andras förväntningar - mycket klokt sagt, men jag försöker ju och det blir liksom aldrig riktigt bra. Jag hittar aldrig hem liksom. Bring me home baby bring me home. 

Florida, I miss you! Helgen i Wien var väldigt rolig och jag kan mycket väl tänka mig att tillbringa ett par veckor så då och då, inomhustävlingar är mysfaktor, men så fort vi kom till Holland så insåg jag varför jag inte vill jobba med hästar i Europa längre. Bara att jobba till klockan sex var ju rena ramen döden och då hade jag ändå en ryttare som hjälpte till ända tills sista minuten, så jag fattar inte hur jag stått ut innan. Jag menar, rida ett par hästar om dagen och göra i ordning ett par funkar också, men européerna gör allt så överambitiöst. Som en tjej där i Holland, hon hade 11 hästar själv och hon tog ut alla två gånger. Två gånger! Det är 22 hästar att göras själv, och jag blir matt av bara tanken. oh my gosh vad jobbigt. Mexaren hos Ash som suckar om jag tar ut mina 3 hästar en andra gång på eftermiddagen, han skulle fått en hjärtinfarkt om han var tvungen att jobba så hårt. Sen har vi inte ens tagit med kylan i beräkningen, eller mörkret som sänker sig redan vid fyratiden. Nä, jag gör gärna gästspel nu och då med Geffe, men Florida, you're my best friend! 

(Det allra bästa vore ju att få över Geffe och sex stycken hästar till Florida, plus en Paulina, så skulle vi må gott i alla våra dagar. För det skulle jag till och med kunna arbeta för lägre lön och en timma mer om dagen. Dream on baby, dream on.)