Ok jag säger hej igen och undrar om nån vill köpa mig ett hus eller alternativt hyra mig en lägenhet här upp i norra Cali? Det börjar liksom lite långsamt bli tröttsamt med hotell rum. På söndag åker jag ner till San Diego på tävling och då är det ännu ett nytt hotell som väntar. Sen den 17 januari i år har jag bott först på BW Petaluma, sen i Thermal hos tjejerna i slottshuset, sen en vecka tillbaka på BW, sen flytta in i vårt teamhus på Trilogy i Thermal, sen tillbaka till BW för en vecka, därefter ner till Wellington där jag bodde på Hampton, upp till Tampa och Hard Rock Café, tillbaka till Hampton, flyga till Kalifornien/The Oaks/BW San Juan Capistrano, tillbaka till BW Petaluma, sen Sheraton, därefter Hotel Petaluma downtown och nu efter två dagar på det sistnämnda är jag på BW Petaluma igen. Pheeew det var nästan jobbigt att räkna upp. Husköp slash sponsring? Någon?
Livet är inte alltid glassigt med hotellrum, trots att man var så excited varje gång när man var liten,.

Igår var jag ledig och tog mig in till city med bussen. Jag har ju tidigare, om inte sagt så iallafall tänkt, att jag bara älskar San Fran, och jag stod kvar vid min åsikt ända fram tills att jag skulle gå till bussen hem. Om man tittar på en karta, en helt vanlig karta utan 3D, så kan man väl planera vägen bra? Jag tyckte jag hade hittat en enkel, snabb och smidig väg för att hinna med bussen. Allt ser liksom platt ut på en vanlig ordinär karta utan superpowers.

Det var det INTE.

Jag dog lite minidöden på vägen och jag ska inte träna på en vecka. Hur dum får man vara att prova en ny väg?? SF må vara backigt, men det lilla berget jag klättrade uppför tar nog priset. Svetten lackade under armar och rygg, munnen törstade samman och benen har än idag inte återhämtat sig utan bär på en grav benhinneinflammation. Efter syrebristen på de höjder jag var ute och sprang på har ögonen börjat svida, och nacklinjen är emotionellt utbränd.
Och om ni undrar, nej, jag hann inte med bussen.. Eller, tja, asså, den var ju 20 min sen tydligen så i slutändan hann jag, men jag fick stoppa den och kliva på vid ett rödljus, vilket inte var mest populärt hos Busschaufförs-appar just en söndagseftermiddag. Men nu är det ju så att det inte bara var bergsbestigning jag höll på med igår. Jag tittade även på de berömda vilda sjölejonen som ligger och solar på world famous Pier 39. Och en robot, jag tittade på en robot. Och åt lunch. Och saknade lite vänner. Allt som allt himlens trevligt, men alldeles ensam, inte lika kul. Det är faktiskt som det sägs, delad glädje är dubbel glädje.

I helgen var det dessutom Butter and Egg-festival och Petaluma Antique Fair här i stan och det var festligt nog! Vart kom alla människor ifrån, fullproppat överallt och trevliga tillställningar, glada tillrop och en massa bål?! Synd som sagt att mina goa tjejkompisar fattades!! Tänk er Gilmore Girls och ett av deras town-evenemang!

Angel, mosa dig över hit är du snäll! Eller så kan du komma och hälsa på mig i Ridgefield i höst.
Och Linda, se till att inte drunkna i D(r)ammen! Jag behöver dig här snart!!

Nu ska jag sova, imorgon är en ny dag! Nedräkningen har börjat! På bilderna syns Golden Gate, sea lions vid Pier 39, och backen jag gick uppför. Jag stod alltså längst ner, vid vattnet, och spanade ut mot Alcatraz som syns på ön, när jag började min vandring mot bussen. Den tog mig 45 min.