Jag tänkte att iom att jag för en gångs skull hade bilen skulle jag göra något lite extra ikväll. Så efter en promenad och sandwich i parken (yes im going so american) shippade jag ut Lasse på Bodega Avenue som tog mig genom ett helt fantastiskt bondelandskap. Kulle upp och kulle ner, allt var bara grönt och ja

Jag tänkte att iom att jag för en gångs skull hade bilen skulle jag göra något lite extra ikväll. Så efter en promenad och sandwich i parken (yes im going so american) shippade jag ut Lasse på Bodega Avenue som tog mig genom ett helt fantastiskt bondelandskap. Kulle upp och kulle ner, allt var bara grönt och jag trodde för ett par minuter att nån drogat mig till sömn, satt mig på ett plan och dragit ut mig på Irlands hedar. För så ser Irland ut i min fantasi. Eller Schweiz utan bergen. Tänk er Abtwil/Herisau-området för att vara exakt. Äh fy fan vad fint det var.. Kossorna de gick så glatt och betade i kvällssolen, på marker större än bonden Janssons där hemma på Östgötaslätten. Jag kommer då inte ha dåligt samvete för att jag äter Kalifornien-kossor iallafall!!

Efter en halvtimme kom jag fram till mitt mål; the beach! Eftersom jag faktiskt har varit vid västkustens beach redan nere i LA så visste jag att det inte kommer vara badtemperatur så bikinin fick stanna kvar hemma, men kameran kom med. Och det var ju tur för solen började precis gå ner och vindsurfarna hade långsamt börjat dra sig in på land för att tvätta av sina parasegel, men ett par killar var fortfarande ute och gled på vågorna enkelt som en sardin på en tallrik av smör. Ja asså det var himla fint. Det var liksom det jag tänkte berätta.
Plus att jag var en väghazard fram och tillbaka för så fot jag såg nåt jag ville fota körde jag in till närmsta kant. Lol.

Och inatt drömde jag att jag, A och nån mer var med i nån typ av Hunger Games, där man skulle överleva så länge som möjligt från att ätas upp av kannibalstammen från Afrika? Sydamerika? Oceanien? I slutet, precis innan väckarklockan gick av, stod vi tre på ett glasgolv med de hungriga, galna kannibalerna under oss och fick veta att en av oss står på en lucka som kommer öppnas så att man trillade ner till de där förskräckligt smala läskiga människorna som ville tugga våra knotor men precis när det skulle hända gick mitt alarm av. Saved by the bell!!! kan man väl kalla det? Jag hoppas att det var den där tredje personen som var meant att trilla ner. Jag har liksom inget minne av honom från drömmen så det kan inte ha varit nån jag känner alltför väl? Lol. Helst vill man väl inte ens att sin värsta fiende ska ätas levande av kannibaler?

Tur att det bara var en dröm! Nu ska jag sova, imorgon ska jag rida Vicky och Grac, och i guess thats my day pretty much. Gonatt och dröm sött! (Läs: om fluffiga små nyfödda kalvar/lamm/valpar, you choose!)