Okey förlåt. Det förra blogginlägget var till 100 % ärligt från mig, men jag kan inte låta alla stackare som läser detta deppa ihop bara för att jag har en mindre bra vinter. Därför har jag nu kommit fram till att jag måste skriva ännu ett till där jag faktiskt lyser upp något - eller iallafall berättar om något roligt som har hänt.

Dresden; trevligt men kallt. Roligt att träffa Ck och Kattis igen, länge sen! Värmen till lastbilen funkade inte så jag frös ihjäl om nätterna och tinades upp till liv av den ynkliga morgonsolen varje dag. Aaaatjooo!! Snörvel., ge mig snytpapper!

  Träffade härliga Trixi igen som faktiskt bemödade sig att åtminstone säga 3 meningar till mig, ett framsteg!! Dessutom var ju Vinne där och han är ju alltid rolig;)

Därefter tog vi oss till kalla Polen. Svinigt kallt. Tuca lämnade mig i måndags vind för våg ungefär, inte för att jag inte kan reda mig själv, men Polen just kändes inte så kul... Hästarna och jag installerades oss i det kallaste av stallar, ca -8 grader när vi var ensamma. yay. Sex täcken på var häst lassades på och varenda en av pållarna vacklade under tyngden,. Vattnet frös redan tidig eftermiddag och jag övergick till att vattna dem manuellt 5 ggr om dagen.

  När alla människor sedan började dyka upp under onsdagen såg jag till min glädje att min favvo-bulgar och min favvo-slovak hade kommit, Rossen och Patrik! Äntligen någorlunda sällskap!! Tack och lov hade de en gasbrännare i sin lastbil, det blev Jurassic Park, kaffe och hett rödvin för hela slanten. Tänk er, ingen av dessa två människor hade sett dinosaurie-filmen innan, skam! (Finns inte den varken i Bulgarien eller Slovakien??)

Favvo-slovak Patrik

Favvo-bulgar Rossen (i grön tröja). Båda fotona från Ukraina-resan.

Läskigt värre!

  Sedan dök också alldeles förträffliga Björn och Patrik # 2 upp. Nu började det likna något! Dessutom var mina grannar Marie-Lies och Daisy, båda från Lettland, ett utmärkt stallsällskap!

  Så avlöpte torsdagen också. Ganska kaotisk i och med att inget var i ordning på denna "end of the world"-plats. De glömde bort att hämta Tuca på flygplatsen så i väntan på honom trillade jag in på kaffe och kaka hos Rossen o Patrik. Tur att det finns underhållande människor. Där diskuterades allt från hoppning, underlag och hästbyten till Victoria Silvstedt och den nyligen nämnda filmen om utdöda gigantiska läskiga människoätande bestar. Slutligen dök då miniboss upp på kaffe han med och sen inspekterade vi kaoset hos polackerna. No chance att våra hästar skulle hoppa i den strandsanden..! Skamligt värre och smått pinsamt för alla inblandade. Så i och med att vi redan hade vårt förnuft i starkt försvar, splittade vi på oss. Miniboss gick över på en "öl eller två" hos bulgar/slovak-teamet och jag hakade på Grabbarna Grus som skulle gå och äta medelhavsmat. Grabbarna Grus plus jag var verkligen grabbar och en enda tjej. Vi var ett sällskap på sju personer, och jag var ensam tjej. Patrik Spits, José Thiry och Johnny Pals var ryttarna och alla hade "bring a groom-day", Björn, ??, och Marco var också med. Trevligt hade vi iallafall och min kyckling smakade finfint.

  Därefter var det till att stupa i säng och då var det nästan fredag. Under fredagen hände inte så mycket mer än att alla ryttare och groomar grälade med polsk organisation och att denna organisation vägrade lämna ut passen till oss som ville åka hem. (Tro mig, det var inte bara en fråga om underlaget, nä nä. De ändrade proppen under torsdag förmiddag från 3* till 2*, tog bort en rankingklass plus bilen i GP:n och de behöll svårighetsgraden läs höjderna när de samtidigt sänkte prispengarna.) Till slut fick vi våra pass, packade in hästar och saker, sa bye bye åt våra vänner och styrde kosan hemåt. Här är jag nu.

Hade nog varit bättre om jag varit på tävling, man tänker inte så mycket då utan går in i den fantastiska värld av gemenskap, skvaller och passion för fyrfota djur som gör dig beroende. Plus att du faktiskt stänger av den "riktiga" världen, du går in i den egen lilla bubbla och föröker undvika att tänka på problem utanför bubblan, vilket inte alltid lyckas men är värt ett försök. 

Nu sova, imorgon uträtta ärenden och vara ledig.

Den här vintern kommer inte att bli rolig. Jag hatar julen redan, jag hatar snön och jag hatar allt som händer runt omkring mig som jag inte kan påverka, och såna situationer där jag inte vet vad jag bör göra eller inte. All will end in tears.

Jag hatar det. Tack och lov för Ceasar som alltid håller humöret uppe <3

Snälla låt allt bli normalt igen.