Usch. Jag har varit helt kall innan, till och med när jag sa hejdå till Vera igår, men idag när jag och Ceasar promenerade runt i stan efter veterinärbesöket insåg jag att jag faktiskt FLYTTAR, jag menar försvinner, från St Gallen och Schweiz på lördag. Alltså, det är inte bara en semester jag ska på, utan jag lämnar detta fantastiska landet och alla mina vänner bakom mig. Jag hade till och med darriga ben när jag steg av bussen och traskade mot stallet över floden. One of the last times.. Wow.

Svårt att greppa? Hell yeah.

Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om det var Ryssland som var så fantastiskt eller om det var människorna runt om som gjorde det så bra som det var. Jag vet bara att det var en av mina bästa tävlingar någonsin och att jag inte riktigt vet var jag ska börja.

Resan hit och dit var ju lite lång, nåt annat ska man inte påstå. Först ta ett nio-timmarståg till Geffe borta i Holland, sen vila fyra timmar innan vi gav oss ut på första etappen till Poznan, där vi var ca 12 timmar senare. Poznan var ju fint och så men jag kunde inte riktigt se var nationshoppningsstatusen förelåg. Geffe sov lite innan vi red ut djuren, han på Ch och jag på At. Det var ju tur att det var han som tog hingsten för han bockade och hade sig och jag satt tryggt där på madame och kollade på;)

 Till Poznan kom också I och T, och vi fyra hade filmkväll inne hos I. Sen var det läggdags och tid att ladda batterierna för morgondagen. Etapp 2 tog oss till ett av de mest fantastiska stallen jag sett, 'in the middle of Norway' som vissa kallade det (läs Bartek), men som egentligen låg i Polen nära gränsen till Litauen. Där stannade vi över natten och var på g igen redan tidig onsdagmorgon. Onsdagen bestod alltså av att köra igenom ett obrukat Litauen och att hänga på gränsen till Ryssland i tre timmar innan vi finally kom fram till ehm, vackra Chernyakhovsk. Tävlingsplatsen i sig själv var ju helt grymt vacker, ett gammalt stuteri med anor från jag vet inte när, med permanenta boxar och lastbilsparkering precis utanför. Allt på asfalt, we like! (Om det är någon som undrar, så blev jag väldigt glad över asfalten då jag under denna resa upptäckt att i alla fall Polen verkar gilla sand på sina anläggningar.)

Nå. Jag har aldrig varit med om liknande från mina tidigare ryttare, Geffe är totally outstanding! Den mannen hjälpte till med allt vid urpackningen och han mockade dessutom lastbilen själv. Wow! Gilla skarpt! Sen pluggade han in elen åt mig (even more wow!). All heder åt Geffe!

Sen då undrar ni kanske? Tja, veckan förflöt på med lite vinst, placeringar och konstigt nog väldigt lite vodka! Tror det var Henk och Bartek som lyckades 'dare me' till att ta en shot, men annars höll vi oss väldigt sofistikerade! Vi gick och åt rysk mat, tog ett glas vin eller öl och sen la vi oss för att titta på film de flesta kvällar. En kväll tittade vi på skräcken "1408", clever;) Jag undrar om Geffe o I har några trumhinnor kvar. Som Geffe sa; " Jag blir ju mer rädd för dig än för filmen!" Jamen förlåt då att jag är lite lättskrämd haha:) (och till detta ska nämnas att filmen egentligen inte var sååå läskig, det var bara jag som skrämde upp mig själv hela tiden!)

Ch den duktiga vann stora klassen på fredagen, och var tvåa i stora på lördagen. Fantastisk form! Det gröna stoet gjorde också helt ok ifrån sig, ett ner i nästan varje klass men var också sjua i stora klassen på fredagen. Våra förväntningar (läs mina) var höga inför Grand Prixen och jag såg fram emot ännu ett rött täcke! Well well. Vi fick tyvärr inte med nån GP-vinst hem då det råkade vara ett OS-kval den klassen, så Frank släpade ut stora vattenmattan och Ch sa 'no no man, den säsongen är över, I won't do it. I alla fall om jag inte får titta på den en gång först.' Så var den GPn över men vi var i alla fall förberedda. Hästen hoppade hus men vad gör det när den inte ville hoppa konstgjord vattenpöl.

   (Bild från whatever annan tävling)

  Jaja humöret var ändå på topp när vi körde hemåt. Jag fixade papperena vid gränsen så Geffe kunde vila, och jag var först klar men I och T var klara sist så jag och Geffe övervägde ett tag om vi skulle köra ifrån dem men i slutändan väntade vi. Stannade i ett amazing stall igen (whats up with Poland and nice stables?!) och stannade där ett par fyra timmar innan vi for vidare. Eh ja just ja.. glömde bort vår puttning av en liten grå polackbil i mitten av Warszawa. Vi såg henne liksom inte, lastbilen är så hög och hon kom in från höger och tja, det slutade med att vi puttade henne i typ 20 meter innan vi upptäckte varför det stank av bränt gummi och varför det gick lite trögare än normalt. Haha - jag har aldrig sett Geffe ens i närheten av arg eller upprörd, men nu sa han till och med 'blöde kuh' om kvinnan i lilla grå. :D Hihi det var kul.

Vi var hemma hos Puckisarna tidig tisdag morgon, så jag sov till tio, sen tog jag och R oss bort till S för att dricka kaffe, R red och jag cyklade. Stannade där ett tag för skvaller (haha ni schweizare, nu vet jag allt om er:P) och sen tog jag mig tillbaka till stallet igen och gjorde lite hästar åt Geffe. Därefter red jag ut Ch på som Geffe kallade det "abschiedstur" och hjälpte R att bygga bana. Sen hängde jag lite mer med S och R innan jag gick och packade klart. Det var nästan sorgligt att säga hejdå till Geffe, han till och med följde mig in på perrongen och tja, jag är ju så snyftig av mig, men det var lugnt. :D Har känt mig så hemma i hans sällskap, like that's how it should be! Den som tar det jobbet kommer ha det awesome.

Well well ni får hålla händer o fötter för mig och Ceasar, jag vill gärna kunna boka en USA-biljett till den 10 oktober så hjälp mig är ni snälla! Puss på er alla, nu väntar mexikansk mat med Vera! :D

Skulle bara tala om att jag är sååå excited över att åka till Ryssland. :D speciellt med bara två hästar varav den ena är min gamle vän Chicen. Först väntar bara en tågresa på sisådär nio timmar och fem byten... Mindre kul! Weell well off I go!

(Skulle kanske våga säga att jag bloggar från Ryssland, men vem vet hur långt utvecklingen där är kommen:P? Nä förlåt, jag ska inte vara fördomsfull mot ex-Sovjet för det får jag nog äta upp isåfall!)

...aj aj aj.. Mina fötter mår inte bra, och jag hade en tung söndag. Lördagkvällen var väldigt rolig, vi var ute i Ele på D's bye bye-party. Dock blev det väldigt väldigt sent (eller ska jag säga tidigt) och jag var hemma 04.30 Egentligen skulle jag börjat jobba 04.50, men i och med att jag ABSOLUT skulle på och powernappa där på morgonkvisten så försov jag ju mig såklart och tja vi kom iväg till tävlingen en halvtimma för sent. Vid tio-tiden på morgon efter x antal starter stod jag och väntade med Coer inför hans andra start och just då passerar en 80-plusare förbi, och jag hinner med att önska att jag var så pigg och glad som han! Då har det gått långt..

Hemma var vi igen vid 21.30, och då sprang jag in för att byta skor (i stressen på morgonen råkade jag ta S's skor som ser nästan likadana ut som mina...men ont gjorde de!!) för att få lite release på fötterna. Lastade sedan ur hästarna haltandes och tyckte allmänt synd om mig själv som var trött, enormt hungrig, lågt blodsocker och hade världens mesta ajaj-fötter. Fixade gnyendes klart stall och hästar och springer sedan upp för att hämta pengar till McDonalds. När jag kommer nerhoppandes två minuter senare och sticker in högerfoten i precis samma loafers jag nyss nyss nyss hade på mig sitter en getingusling och blir fly förbannad över att jag råkar sticka in mina tår PÅ honom. Jag skriker som satan och avverkar hans dödsstraff med omedelbar verkan. Sen börjar jag nästan gråta. Jag menar, jag gråter nästan aldrig. Har verkligen otroligt svårt för det, men nu kom det ett djur mindre än mitt lillfinger och får mina ögon och hals att fyllas slash tjocknas ihop. Det var liksom inte så mycket att det gjorde svinont, utan mer att det bara var TYPISKT att det skulle hända. Just mig, just den kvällen. Attans alltså. Well shit happens och även idag gör det ont ont ont. Får väl gå till doktorn på torsdag om det inte har släppt tills dess, jag orkar inte gå runt och linka en hel evighet.

På söndag är det Holland-time och på måndag är det Polen/Ryssland-time!! Looking forward. Och snart kan jag åka hem:D Ska bli så skönt och så mysigt, men jag kommer sakna mina vänner här så otroligt mycket... Tur att älsklingsCesi kommer med mig, where he is there's my heart and home.

Weei weei jag har mitt ryska visum! Trött som få är jag också. Den som vill besöka världens längsta gata, tar sig till Bern, huvudstaden i Schweiz och letar upp Thunstrasse. God I thought I'd die!! som jag dessutom kanske råkat nämna tidigare är inte ryssarna världens vänligaste. Inte ville de idag heller bevisa motsatsen, då de lät mig köa med tio andra ute på gatan i stekande sol och 30 grader. Normal? Don't think so!I måndags red jag sex hästar innan lunch. Wow. Snacka om träningsvärk. Ex-Djungel George gjorde i ordning alla mina hästar en efter en och när jag nångång emellan två hästar ville pausa två sekunder blev jag utkörd direkt med en startklar häst i släptåg.. Efter passet gav jag över tyglarna till Ex-Djungel George och tog mig an nästa. I ain't kidding you, jag skulle aldrig vilja vara proffsryttare! En eller ett par sisådär nångång ibland räcker finemang! Speciellt det svenska Cagliostro-stoet tog musten ur mig, men jag kan inte påstå att Ottaline var så mycket bättre hon. De andra skötte sig finfint, bäst för dagen var nog Pepito eller hingsten. Red WT för första gången på bana, och det var ju en helt ok upplevelse. Sötast var cypriotiskans femåring;-) bockade runt och var allmänt glad och det gillar vi ju! Nåväl.

Sen hade vi min Tanneriga helg. Som jag skrev innan är E inte den mest beräkneliga figuren i denna värld. Såklart inte i fredags heller. Jag fick ju tag på honom på torsdagkvällen och vi skulle åka till Luzern på fredagen från SG 08.48 'Kom i tid' uppmanade han mig. Vem tror ni missade tåget? Till slut hamnade vi iallafall på samma tåg och iväg bar det! Med oss hade vi en taiwanesiska som jag inte riktigt uppfattade namnet på men vi kallade henne för Cherry. (E kunde säkert namnet, klient som hon är el nåt). Trevlig dag i Luzern som innehöll lunch, bank-visning och glass vid svanarnas sjö. Jag och E droppade taiwanesiskan på flygplatsen och drog oss hemåt mot SG-festen.

Och snacka om Sangallerfescht--- kan det finnas mer människor i denna staden?? Jag och järngänget hade grymt roligt, mer kan man inte säga. Billiga och bra drinkar fick man hos brandmännen, Lars Ungtomte och Martin Italien underhöll oss med diverse lustigheter samtidigt som jag och P sprang för att köpa thaimat titt som tätt. 

 Lördag morgon upp tidigt, gå ut med hunden och sen tillbaka in till stan för att järngänget alla skulle ta sig tillsammans (mer eller mindra nyktra haha) till Österrike för en lunch till S's ära, då S faktiskt fyllde så mycket som 30 (hade man bara sett skallen på honom hade man nog gissat på äldre)! Väldigt trevligt var det, åkte upp på Pfänderberget med utsikt över sjön. Sen provade vi alla på trampolin med sele, dagens höjdpunkt!!

Vid 19-tiden var vi tillbaka i Schweiz och SG igen, då var det bara att gå med hunden igen och sen duscha och byta om för SG-fest part II. Nu skulle ju S firas på riktigt:D Det var väldigt roligt och underhållande, jag var dock grymt trött och var tvungen att jobba dagen efter, så efter champagne-skålningen vid tolvslaget drog jag mig hemåt. Och hur skönt var det inte att mötas av sängen efter en sån här helg! 

Idag tar jag det lugnt, trots att det är fredag. Ska dra in en storm inatt så det är nog lika bra det. Imorgon blir det ev elefanten. 

Oh ja. Och för att göra kärringarna på ryska ambassaden i Bern glada;

(med rysk brytning)

"You can find all information on "www.consulrussia.ch"

"www.consulrussia.ch"

"www.consulrussia.ch"

"www.consulrussia.ch"

"www.consulrussia.ch"

"www.consulrussia.ch"

Behöver jag säga att jag kunde den här adressen i huvudet? 

Unbelievable. Jag är trött efter att ha jobbat idag. Att släpa upp skottkärran (tom!) tog helt musten ur mig. Tro nu inte att jag klagar över en sån där mesig grön sak! Nä, let's talk real shit! 500 liter luft surrounded med järn, järn och åter mer järn. Hållbart, jo jag tackar jag, men snackar vi då om min rygg?? Att sen på det måsta rida femåriga hingsten, sisådär 178 hög, eller sopa ner hela entrén i förlunch-solen, eller kratta sandplatsen gjorde det ju kanske inte så mycket bättre.. Mina ben gör ont!! Är jag ens försäkrad längre?? Kan jag inte få ta ut min årliga sjukgymnast? Sen ljuger jag inte när jag säger att jag inte har gjort ett jota sen jag kom in vid sex-tiden förutom att duscha och äta sallad. (Diet!) Jag vet liksom inte ens om jag orkar ta hunden på kvällspromenad, jag menar, jag måste ju ändå masa mig ut i stallet om typ en halvtimma och det är nog alldeles för jobbigt nog! Sicken tur att jag inte följde med till Säntis idag, jag och bergsklättring would be a big no-no! 

Om jag nu bara hade kunnat få tag på min boring-time-lösare E, så hade jag kanske kunnat säga att jag ska till Luzern imorgon. För att göra vadå, frågar ni kanske? Ingen aning skulle jag då ha svarat, om jag bara haft tripen bekräftad. Men i och med att jag inte har det, så hade jag inte ens behövt nämna Luzern och mina arma fingrar hade kunnat få slippa skriva så mycket. Men tänker jag så långt? Nä. Anyway. Om det nu då inte blir Luzern (alla vet vi ju hur beräknelig E är) så blir det i alla fall min stadiga visumspartner Bern. Mer ohövliga och fräcka ryssar går nog knappt att hitta än de som sitter i Bern och ambassaderar sig! Nu är det ju så att jag försöker få igenom mitt visum till Ryssland (nej, ta det lugnt, alla kan andas ut, jag har INGA planer på att flytta dit!) så att jag kan följa med Geffe på tävling första veckan i september. Kaliningrad. So excited! (Om allt bara löser sig, sen måste jag ta tåg till Geffe också. Och lämna bort hunden till S och M igen. C-O-M-P-L-I-C-A-T-E-D. Och inte jätteroligt, för hund har fått grönt för att flyga och komma in i Sverige, så nu får inget hända med honom!) Men annars ser jag faktiskt väldigt mycket fram emot tävlingen! 

Låt oss nu hoppas på Luzern imorgon, så kan jag åka till Bern på tisdag. Would be sooo much nicer! Tjingeling!

Aj. Det gör ont att blogga med en brännhet laptop i knäet, bara så att ni vet! Det roliga är att jag stängde av den fantastiska filmen Beauty and the Beast halvvägs tidigt nog för att lägga mig early, men i och med att jag inte kunde somna sitter jag här nu efter typ två timmars kamp.. Så jag hade lika gärna kunnat se klart sagan om Belle som blir förälskad i besten som tog henne till fånga. Men nu är det som det är.

Alla vägar bär till Rom. Jag kan inte annat än att hålla med och jag är glad att jag redan fått se den fantastiska staden som numera är min 2a plats-favorithuvudstad (Kuala Lumpur leder sedan länge!). Vi såg verkligen allt som bör ses men jag vill ändå tillbaka för att se all det jag inte hann se, som till exempel Davide eller Santa Maria della Morte, en kyrka som för x antal år sen började använda pestmittade avlidnas skelett till att göra möbler vid pengabrist. Ljuskronor, kors, stolar, you name it babe. Tyvärr hann vi bara med den från utsidan, då de hade stängt under en tid på dagen de borde haft öppet! Uslingar! Ooo ja, och det fanns en annan usling i Rom denna veckan, mister Påve himself! Vi fastnade i metron onsdag morgon och han hade mage att gå ifrån Petersplatsen innan jag, mademoiselle Janni, hann dit. Rude. Är man påven får man tydligen göra som man vill!

  Nå. För att återgå till sevärdheter. Colosseum, Spanska Trappan, Villa Borghese, Pompeji, Neapel, Castel St Angelo etc etc etc.... Vi hade fyra heldagar, och en av dessa gick uteslutande till en gammal stad som legat begravd i aska då dess vulkan Vesuvius ('The Spitting One') bestämde sig för att hosta till lite sisådär 79 f Kr. Awesome place! 

Mest spännande var nog dock vår nattliga spöktur, som började 21.15 på tisdagskvällen, och vars guide drog oss med genom hela inner-Rom och sedan droppade oss vid Castel St Angelo som har nattöppet under somrarna! Så där stegade vi in lite efter 23-snåret, gick påvens hemliga väg, (not so secret anymore though!) kröp ner i fängelsehålorna och tittade in i snubbens sängkammare bland annat innan vi klev ner till baren vid midnatt.

What! Nu glömde jag liksom totalt att nämna Vatikanen! Ett land till att sätta på kartan haha. Men det måste jag återkomma med, för nu kollapsar jag snart av sömnbrist, tydligen är bloggande en bra vaggvisa.

Arrividerci! :D