Och nu är dagen äntligen kommen. Dagen då jag bloggar igen. Senast var det ju landkrabborna som tog upp det mesta av platsen och det var de väl värda för utan de hade vi aldrig ens pratat med Turtleman och då hade vi missat en sån grym massa aktiviteter och fitness och dinosaurier och mörka grändfester med (grattis Kongo!) konstigare och konstigare människor och tja det hade vi inte velat missa för hela världen. Just den där grändfesten var ju något speciellt. Eller att vi satte oss i en bil med en egentligen ganska okänd man som tar oss upp i djupaste djungeln där kvinnor knappt skymtas eller till bilreparerare till kusiner förvandlar din motor till gräsberoende. Eller bara till en annan gårdsgränd där vi hänger på motorhuvar och där framtida OS-medaljören Gregory Foster tränade på i mörkret, barfota, kom ihåg det namnet! Konstigt nog var det inte ens läskigt en gång. Sen sa vi iof att det här hade vi nog aldrig gjort om vi inte hade Skalman med oss för han var som en klippa i stormen. Eller den Klippan anneli hade självmordsbenägenhet på (VEM i hela friden hoppar frivilligt utför ett stup ner i krabbvatten!??). Poor Turtle. Vi är nog intensiva att hänga med. Men dagarna gick och efter mer kryss i the bucketlist så var det dags att säga hejdå till allas vår Skalman för han skulle ta sig till Hollywood. Och det var lite sorgligt allt för hur skulle vi nu kunna klara oss:O??? 

Som tur var fanns Ricki, Emmon och eh umm whats his face-Tampa och de avlade ett löfte till Turtle att ta hand om oss och det gjorde de på sitt absolut egna lilla sätt. Vänligt men speciellt. Och jag måste säga att det var himlans roligt nästan allt, inte mycket att klaga på här inte! Om ni går på Devon House I Scream så köp 'Grapenut' i mängder åt mig också pliiis! Har du vägarna förbi Negril och coral seas garden så locka gärna fram krabborna med att hälla x liter vatten i hålen men se till så att ingen svensk ser dig för då kommer säkert djurskyddet in men jag lovar dig det funkar! Säg också hej till Smiley och drick av hans kaffe för det är gott , och tja , jag vet inte. De flesta turister håller sig inomhus på resorterna och ser väl ingenting medan vi kände oss som infödingar. Och har någon sett filmen Marley? Jag grät som en syndaflod på planet hem. Vad den mannen gjorde och vad han kämpade för, vart han kom ifrån och vad han uppnådde, det är en saga i sig. Den ska köpas och gråtas över fler gånger. One Love heter min högra fot numera och jag hade inte kunnat vara stoltare. Nästan så att jag ska bli rastafari jag själv. Hitta hem liksom. För det verkar ju inte funka här i Sverige. Suck.

 Det kommer ännu ett jamaicanskt blogginlägg. En dag då jag är mindre trött. Jag lovar. Tills dess kolla gärna in Annelis blogg från Jamaica tiden. Speciellt det senaste inlägget  'Hur Jamaicaturen slutade..' för det är soooo true.   http://donnis.blogg.se/

Sen måste jag självklart hjälpa Paddan himself med fans, så att han kan komma och spela här i Sverige och hälsa på oss. Gillar du modernare reggae så lovar jag att du kommer gilla hans nedanstående två låtar; enjoy!

Rastaparty: 

Poor and Needy:  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I'm back in the game! Multitaskar med att blogga och kolla på NCIS och däcka i soffan. Det finns inte så mycket energi kvar i denna gamla kroppen efter en normal vecka hos oss. I tisdags kväll åkte vi till Renegades som är en cowboy bar i west Palm o...

Någon kanske kallar det epic fail. Men det var helt awesome och jag har en ny buddy. Så jag går bort till en maskin där på gymmet där man ska göra chin ups. Gör ett set och tycker det är lite jobbigt. Kollar på snubben bredvid mig och säger åt hon...

Hellooo i stugan! Jag är tillbaka i etern än en gång! Nu har min vida vy växlat från vackra men väldigt torra, trevliga norra Kalifornien till ett betydligt sydligare klimat, älskade Florida! Jag och Robban och Cesi landade i torsdags på FLL efter fy...

Idag ska vi prata om skillnaden mellan amerikanska och europeiska tävlingar. (Eller ja, hästlivet i sig.) Jag och Angel diskuterade detta och båda har ju sen länge kommit fram till att vi båda trivs bättre med hästlivet på den amerikanska kontinenten...

Ok ok ok alla som trodde att jag gått och grävt ner mig i jorden, under sker och här är jag igen!! Senast det bloggade var innan Verden ser jag ju nu, och det var ju ehum ganska så länge sen. Verden gick väldigt bra, och efter Verden var det Dobrock ...