Okej ibland är vi faktiskt duktiga. Vi sa att vi i Negril skulle stanna på hotellet och inte ge oss ut på vare sig spännande äventyr eller läskiga rundturer så det är därför vi ligger duktigt i våra sängar en söndagskväll när vi likagärna hade kunnat följa med Negrils meste kändis Turtleman på reggaefest i hans gamla neighborhood. Pluspoäng för det!

Nåväl. För att ta krabbhistorien från början så hörde ni ju senast av historien om ehm dude Delaroy va? Jo men sen dess har det hänt lite igen. Okej samma dag som jag skrev det senaste inlägget om hatade turister gav vi oss ut i Mobay och kan ni tänka er, det var heltomt! Inga cruiseship inne för det var torsdag och inte onsdag jihaa! Men vi tog oss ändå friheten att istället för Doctors Cave klampa in på den lokala beachen och utforska området. Där träffade vi en dude som gjorde en massa cirkuskonster och en annan dude som vi kallade Chevron Bolt och sen en tredje rastadude. Det absolut bästa med det här var att vi bestämde allt. Allt. Sitt. Ligg. Gör ett hopp. Raca varandra. Ut och simkonsta med dig. Flyt. Stå. Sitt. You get the point? Yeah buddie that was awesome! Efter vår hela eftermiddag med Snubbarna tyckte vi att det var utsvävningar nog för en vecka så vi kravlade oss till Margaritaville och utnyttjade våra kuponger. Sen var det basta och taxi hem! 
I fredags var det Margaritaville som gällde igen och vi tillbringade vår heldag i Mobay i tryggt vatten med Mario och de vita killarna från Florida. När vi lite senare på em smuttar på våra margaritas med floridianerna kläcker en av dem ur sig att han spelade i Battleship. Wtf! Nu känner jag två actors i den filmen! Coincidence??  Well. Vi tyckte det var en bra ide att få gratis mat på en resort och tja bubbelpoolen där nyttjade vi väl, flipflops tappades bort och siffrorna 5230 har numera fått en helt ny innebörd! Vi fick också lära oss att ja det kittlas när du har en eremitkräfta i handflatan och vi ska sluta vara så impulsiva och vad en bucketlist är för något. 

Dagen därpå, igår, (herregud att vi ens har koll på dagarna här är ett under!) skulle vi ta oss till Negril på västsydliga kusten. Vi frågade runt en aning och bestämde oss för den lokala busservicen. Den visade sig inte vara exakt som hemma i kära gamla Sverige. Busstationen i sig var ett kaos utan dess like och folk skrek på oss för att försöka få oss in i deras minibussar gjorda för 10 pers och till slut fann vi oss i en av dessa vita oskyltade bussar tillsammans med bokstavligt talat 18 andra personer förhoppningsvis på väg till Negril. Vi drog en suck av lättnad när en barnfamilj klev på och vi skymtade tre kvinnor i sardinhögen. Resan i sig var 40 minuter oklippt skräckfilm och jag kände mig som hunden i reklamen med floppigt ansikte, för givetvis fanns det ingen a/c och alla fönster stod på vid gavel. Jag kände verkligen att uttrycket "Du kunde se att väder och vind satt sina spår i hennes ansikte" verkligen passade in på mig här. 

Haha Anneli snarkar här bredvid mig nu lol. (Bara för att hon inte tror på det själv:P)

Anyways. Fram kom vi ju. Som tur (?!) var fick vi en BIL som buss sista halvan av vägen och vår käre chaufför Rasta-Nigel tyckte också vi kunde få känna på hur det är att leva on the edge. Tanks mon. Ironi där ja lol. Men som sagt vi kom fram och var enormt trötta och pizzasugna så vi letade igenom hela den bastanta gula sidorna katalogen vårt kära hotell lämnat oss på rummet. INGEN har deliverypizza!! Kan ni tänka er våran bestörtning när vi insåg att det inte skulle bli nån pizza! Vi grymtade lite och suckade mer och jag kan nästan svära på att jag såg tårar hos Anneli när vi förstod att vi skulle behöva gå ut till vår grannrestaurant 20 meter bort. Slutligen masade vi oss ut bara för att få vår efterlängtade GODA pizza nextdoors liksom!! Dudes wtf. 

Sen gick vi resolut och glatt hem i mörkret i och skojade om katterna i soptunnorna och hade vi vetat vad vi vet idag hade vi inte varit lika sorgelösa! Idag upptäckte vi att precis utanför vår dörr bor en hop av gigantiska landkrabbor som gärna tar sig en kvällpromenad!! Och alltså jag vet vad ni tänker. Att det inte är läskigt?? Haha. Ni skulle ha träffat honexemplaret Turtleman hämtade upp åt oss. Hon var liksom hona (läs liten) oh ändå var hon tre ggr större än min iPhone och snabbare än en ekorre. Inte vad du vill ha inne på ditt hotellrum ! 

Sen spenderade vi kvällen med Turtleman, laddade ner hans musik och klagade över Facebook. Och nu är jag äntligen trött så nu ska jag sova. Godnatt på er!