Se tidigare inlägg!

En dag i Montego Bay är inte som en dag i Ocho Rios. Här är det en himla massa turister och trots att det är skönt att åter vara i civilisationen så saknar jag det där autentiska Jamaica som vi nu bott i nån vecka. I Ochos så var det nämligen massa massa svarta och typ eh två vita. Jag och Anneli. Här i Mobay är det tvärtom, det är nästan så att vi måste jaga ner de få svarta vi ser och stoppa de i fickorna för att de är så sällsynta här. Nä skämt åsido klart det finns infödingar här men andelen vita bara stiger och stiger. Det är som en invasion och allt jag ville ha var lite lugn, ro och autencitet. Vi tog oss föga motiverat ner till stranden igår (Soon come!) och väl därinne på Doctors Cave höll vi på att få banbryt. Eller som nån kallar det, hybris. Mest var det väl jag som höll på att dö så sakteliga inombords. Jag är liksom ingen turistperson trots att jag är en turist själv. Det finns resor där turister för mig är välkomna med kameror och picknicks i högsta hugg (läs Mallorca/Ibiza/Ayia Napa) och så finns det resor där jag skyr turism som pesten. (Rom/Key West/Jamaica). En av anledningarna till varför jag inte gillar KW överdrivet mycket är för att det kryllar av turister. Var är det riktiga, var? Hur kan man ens njuta av det om det känns som att du är hemma i civilisationen? Sitta i en bar där du träffar på folk från hela världen istället för människorna som faktiskt bor på plats. Missförstå mig rätt, jag och Chrille hade en amazingly rolig helg där och han var definitivt det bästa sällskapet att åka dit med för att han får en att glömma turisterna - eller ännu bättre göra narr av situationen. Men jag har inget urge att åka tillbaka dit, det finns andra platser jag vill utforska. 

Däremot, Jamaica på riktigt är helt fantastiskt. Den här naturen och det blåa vattnet är helt drömlikt. Snorklingen underbar och folket framåt, vänliga men väldigt nyfikna. De bor i sina skjul, röker sin ganja och säljer sina lichees barfota på gatan men är ändå väldigt happy go lucky. Fisken ska tydligen smaka prima och fiskefolket själva kan inte simma, men de tar det lugnt ändå. Reggaemusiken finns överallt och Bob is The King och Rohan is The Lion! Nu ska jag leta reda på Anneli uppslukad av hotellet Grandiosa och vi ska hitta mer av det riktiga. Typ eh en inhemsk supermarket. Och gå lite. Sola ska vi inte göra för vi brände amatörmässigt nog rumporna igår. Suck. 

Länge leve autencitet! (Jag lovar, jag ska hitta dig bland alla vita!!)

Oh och btw ; om det är nån som vill ha en svart man att gifta sig med så jobbar det en jättetrevlig lång fd fotbollsspelare här på hotellet. Han heter Delaroy, spelade fotboll i England under ett par år och numera har han byggt sitt 6-bäddrumshus här på Jamaica, och han har två bilar (Toyota Corollas, en med inbyggd musikanläggning!) och en katt. Han gillar att laga mat och drömmer om en vit kvinna och mixade barn. Han är 29 år gammal och han väntar just på dig! (Han ser bra ut ja, inget rastahår dock:()

Svar till bloggen med ämnesfältet "Snabbt giftermål och jamaicanskt medborgarskap"! Helst asap då vi ev lämnar Mobay på lördag !

ONE love